Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kyrkan och det andliga nutidsläget. Av Einar Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKAN OCH DET ANDUCA NUTIDSLÄGOT ;><>:>
tröstan. Den och just den kräver därför »dognial i betydelsen,
för att låna prof. Linderholms goda omskrivning (sid. 141), av
en »genomtänkt och klart medveten kristlig åskådning»,
ingalunda hlott, såsom L. menar »i pedagogiskt syfte» utan för sitt
eget livs bestånd. Den har visserligen en sällsam förmåga att
i dyrtider draga sig fråm även på de knappaste ransoner, men
.sundheten och styrkan i dess liv är dock i högsta grad beroende av
trosinnehållets renhet, rikedom och djup. Detta samband är det
som gör arbetet med de teologi sk-systematiska problemen så
ansvarsfyllt och åt det sanningskrav, som där som eljest måste vara
den översta lagen, ger en säreget personlig udd. Rektor Beskow,
och på liknande sätt prof. Linderholm, tala gärna — och däri
ligger ju, från en sida sett, ett erkännande av detta sammanhang
— om den befrielse det kan bereda religiöst längtande människor,
när det blir dem klart, »att man kanske kan vara en kristen» utan
att omfatta vissa för dem otillgängliga läror (sid. 82). Jag
sen-terar tillfullo denna sida av saken. En systematiker som jag
har ofta haft anledning att med vånda fråga sig, om han ej av sin
pietet för gamla, för honom oändligt kära tankar låtit sig
förledas att hålla fast sådant, som kanske för en annan kunnat
stänga vägen till evangelium. Men kanske än bättre känner
jag till den motsatta våndan: våndan över att kanske genom
en förhastad negation eller genom ett vårdslöst ord hava tagit
från en människa en sanning, som hon behövde. Av dessa senare
skrupler möter man hos de båda förf. överraskande litet. Jag
konstaterar detta utan att på minsta sätt låta mig förledas att
beskylla dem för ansvarslöshet el. dyl., men rätt förstå det —
jå, de få förlåta mig, men det kan jag inte.
På den stora fråga, vi kunna ju kalla den frågan om
»evangelium och dogm», som jag härmed berört, finnes emellertid nu
ej utrymme att ingå. Måhända får jag en annan gång tillfälle
att återkomma till den.
De två senare delarne av Det andliga nutidsläyet och kyrkan utkommo försl
sedan ovanstående överlämnats till tryckning.
S ve n s k Ti d skr ift 19 J 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
