- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nionde årgången. 1919 /
529

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den svenska järnhanteringens uppkomst och utveckling. Av Gunnar Wallquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anordningar för att få upp gruvvattnet (10—500 lit. pr min.) ha
nu — som allt annat — elektrifierats och ersatts av
elektromotordrivna högtryckspumpar.

Av våra järnmalmer förekomma sjö- och myrmalmerna
huvudsakligen i en del småländska sjöar — särskilt Vidösten och
Bolmen. De äro kvantitativt obetydliga men äga förmågan att
återbildas på 30 à 35 år. Bergmalmerna förekomma dels i mellersta
Sverige och dels i nordligaste Norrland. Av de mellansvenska,
malmfälten ha vi i väster de värmländska gruvorna, i mitten
ett väldigt komplex av en massa stora och små gruvor, av vilka
Blötberget, Dalkarlsberg, Grängesberg, Idkerberget, Norberg,
Nyberget, Stripa och Stråssa — alla med en berguppfordring av över
100,000 ton pr år — äro de största; i öster Dannemorafälten samt
söderut som enstaka klumpar Kantorp, Smålands Taberg m. fl.
Malmerna äro — med undantag av Grängesbergsmalmerna —
i regel fosforrena eller fosforfattiga. De norrländska malmfälten
upptäcktes första gången år 1654, då man fann Svappavara. Sedan
har under årens lopp det ena »malmberget» följt efter det andra.
Det största av dem, Kirunavara, upptäcktes år 1736 och började
bearbetas på 1890-talet. Malmerna äro i regel mycket fosforrika.

Sveriges totala järnmalmstillgångar uppskattades enligt 1910
års beräkningar till omkr. 1,500 mill. ton, av vilka närmare 3/4
kommo på de norrländska malmfälten. Nyare undersökningar
ha dock visat, att denna siffra är alldeles för låg. Den totala
malmfångsten i hela riket var år 1917 c:a 6,2 mill. ton, varav
ungefär 3,1 mill. komma på Norrbotten och 0,76 mill. på
Grängesberg. Vår export belöper sig till c:a 80 % av malmfångsten och
utgör övervägande fosforrika malmer från Grängesberg och
Norrbotten.

*



I det föregående har det gamla hedningasmidet omtalats. Vid
detta började man under årens lopp så småningom att förbättra
sina primitiva ugnar. Man gjorde dem högre och omgav dem
sedermera med virkesväggar samtidigt som handbälgarna ersattes
av trampbälgar och längre fram med av vattenhjul drivna
träbälgar. Snart kunde även mera lättreducibel bergmalm
användas i stället för sjö- och myrmalmen. I dessa blästerugnar eller
blästror erhölls direkt ett stålartat järn, som för att bliva smidigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:12 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1919/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free