Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Georg Brandes, Tragediens anden Del. Av Herman Brulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
048 LITTERATUR
En teckning av Förenta staternas föi*vandling under kriget till en
härd för främlingshat, arhetarfruktan och militarism avslutas med dessa
mustiga ord:
»Den störste og snurrigste Förvandling er den, som er foregaaet med sel ve
Nordamerikas mere 10fterige end ub0jelige Praesident. Han udfoldede en
iiydelig Fåne med fjorten Punkter, der var lige saa månge Stjerner af förste
Rang. Han svang över sit Hoved, över Amerika, över Asien, Afrika og
Europa Retfaerdighedens Fåne, paa hvilken Selvbestemmelse, Frihed, alle F
rem-skrid t stod indskrevne med Guldskrift. Og Nationernes Jubelraab og
Tak-sigelseshymner brusede om ham.
Saa foldede han Fånen sammen, sn0d sin velformede Nsese i den, og stak
den i sin Lomme,
Tragiske Farce!»
Det tycks ju ej vara otänkbart, att för Wilsons egen del
omständigheter av enbart tragisk art spelat in, som mer eller mindre försvaga hans
personliga skuld. Ansvaret för den Wilsonska aktionens roll vid krigets
avslutning uppbäres emellertid samfällt av ententemakterna. Det är
en av de största förtjänsterna i Brandes’ bok, att han mera bestämt än
i allmänhet skett sätter fingret på denna punkt, en av de ömmaste,
synes det, i hela ententepolitiken. Han sammanför på ett ställe (sid.
143 ff.) innehållet av de fjorton punkterna, och ett urval citat, ur
Wilsons olika principyttranden (jfr ock en med mera historisk kritik
verkställd sammanställning i denna tidskrift 1919, sid. 172—176), vilka
ju tillsammans av de allierade enligt den amerikanska noten av d. 5
november 1918 accepterades som grundval för fred med Tyskland.1
Det var i tillit till dessa principer och villkor, fortsätter han, som
»det tyske Folk övergav sine Vaaben og alle sine Forsvarsmidler i de
Allieredes Hamder. Det var i disse Principers Navn, ät de Allierede
gav det tyske Folk deres Tilsagn om Fred».
Men de behandlades, såsom han på ett annat ställe säger särskilt om
ett par av de fjorton punkterna, icke som scraps of papcr, »thi man
g0r sig end ikke den Ulejlighed ät rive den i Stykker. De var ren i
Mundsvejr og de behandles som Mundsvejr . . . Der er kun et Punkt,
som til alle Tider beholder sin Gyldighed: Ve de overvundne!»
1 Man bör dock observera, vilket Brandes själv förbisett, att det endast var
till de i Wilsons senare tal (fr. o. m. d. 8 januari 1918) uttalade principerna,
som de allierade anslöto sig. Han citerar åtskilliga uttalanden av äldre
datum, vilka — hur stor betydelse de än kunna äga för tyskarnas uppfattning
av den amerikanska politikens anda — icke i detta sammanhang kunna
juridiskt åberopas. Det är emellertid tillräckligt mycket, som står kvar.
Herman Brulin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
