Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 13. 12. 1919 - De svenska judarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ö<)2 DAGENS FRA GÖK
äldre tiders stadsliv, voro de utestängda, och även som köpmän
reglerades deras ställning genom bestämmelser, som man sedermera vant
sig betrakta som »medeltidsinässiga». De måste bo och utöva sin
näring helt och hållet inom särskilt anvisade stadsdelar, ej därutanför
och särskilt ej på marknaderna samt naturligtvis ännu mindre i förrn
av en gårdfarihandel, som över huvud taget i stort sett var utdömd
av lagen. Säkerligen gick det visserligen ej i verkligheten på långt
när så strängt till som prästen predikade — det är alltid fallet vid
djupt ingripande ekonomisk lagstiftning — men följden härav var
att inrikta judarnas verksamhet på vissa privilegierade områden, till
största delen grosshandeln; och på den sociala isoleringen rådde de
privilegierade undantagen säkert i mycket ringa grad bot.
Verkan härav kunde ej bli någon annan än den antydda: en liten
utländsk och oassimilerad koloni. Lektor Valentin avtrycker som
bilaga till sin bok ett utlåtande av judiska församlingens föreståndare
om den planerade ynglingaföreningen, vilket han säkerligen med rätta
finner i hög grad karakteristiskt för den äldsta judiska generationen
i Sverige. Det är skrivet på »jiddisch», d. v. s. korrumperad högtyska,
med hebreisk kurrentskrift, varur enstaka, med hebreisk uncialskrifl
utmärkta hebreiska ord stiga fram, och över huvud bär den prägeln
av rent judisk, traditionell uppfattning.
Tydligen har den lilla »ynglingaföreningen» från början burits upp
av ungdomar med starkare intryck från den omgivande västeuropeiska
kulturen, såsom framgår redan av de på korrekt tyska och med tysk
stil skrivna protokollen, allt enligt historieskrivarens vittnesbörd.
Visserligen övergick föreningens språk först. 1840 från tyska till svenska,
men strävandet att assimilera de svenska judarna till det svenska
samhället i dess helhet äro omisskänliga från början. Föreningens
huvuduppgift blev i verkligheten att sörja tör medellösa unga judars
utbildning, och därvid sattes till en början i första rummet utbildningen i
hantverksyrken, närmast sådana som ej voro skråmässigt organiserade
men även andra, i den mån kunglig dispens eller mildrade
lagbestämmelser öppnade möjligheter för judars tillträde. Resultaten av dessii
strävanden voro visserligen allt annat än lysande, ty många orsaker
medverkade alt avhålla judarna från dylika förvärv, men redan
strävandets tillvaro är lärorik. Ännu mer karakteristisk är föreningens
allmänna, systematiska strävan att uppmuntra alla slag av utbildning
som ledde bort från den ensidiga orienteringen åt handelsyrket, vilket
tagit sig eit till den grad starkt uttryck, att alla yrkanden om
understöd av egentlig handelsulbildning under hela föreningens hundraåriga
tillvaro avvisats. I stället har såväl den allmänna skolundervisningen som
den högre utbildningen av alki andra slag uppmuntrats genom
understöd åt förtjänta alumner, och föreningens historieskrivare är i stånd
att uppräkna många kända samt ej alldeles få ryktbara namn på den
svenska odlingens olika fält, vilkas bärare från början understötts av
Israelitiska ynglingaföreningen. Dess roll i de svenska judarnas
förvandling till rent svenska män och kvinnor är därför omisskännlig,
den har samverkat med andra och viktigare, yttre och inre faktorer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
