Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 13. 12. 1919 - Krigskabinettets årsredogörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570 DAGENS FRÅGOR
oktavvolym på 340 oktavsidor, till stor del avsedd att framvisa hur
mycket större Englands insats i kriget varit än vad bundsförvanterna
tyckas ha lust att inse. Ofantligt mycket av intresse återfinnes i denna
berättelse om vad sig i rikets styrelse tilldragit, ty det som tilldragit sig
är ju av världsvälvande beskaffenhet. Men alldeles vid sidan av det
som direkt berör krigföringen eller de kraftinsatser av det engelska
folket, som höll krigföringen vid makt, återfinnas detaljer av intresse,
ur helt andra synpunkter — och ej minst ur de neutralas.
Med minne av de beskyllningar mot de neutrala för att oneutral l
stödja Tyskland genom export av råmaterial för krigsförnödenheter,
som så rikligen riktats mot de smärre nationerna i Europa, är det
uppbyggligt nog att läsa kapitel om huru »ej blott Englands industri togs
under enhetlig kontroll och ledning, utan hur även alla världshandelns
kanaler jorden runt togos i anspråk och hur alla länders alster
till-grepos för att fylla det alltomfattande behovet av krigsmateriel. Man
skulle kunna i bild framställa hur små strömmar av alster från varje
trakt av världen samlades till allt bredare framvällande floder, vilka
slutligen i en enda mäktig stormvåg av militära resurser vräktes mot
fienden och nedbröt hans motstånd. Järnmalm från Spanien och
Sverige, kryolit från Grönland». Det är krigskabinettets sekreterare
som här talar till engelska valmän och kritiska allierade. Det är på
helt andra ställen i boken man finner spåren av den cyniska köld,
med vilken de minsta leveranser av samma art till andra parter
indignerat stämplades som oneutrala handlingar, en uppfattning som den
engelska propagandaverksamheten med särskilt nit och framgång sökte
påtvinga de neutrala själva.
Egendomliga tankar väckas också av det märkliga kapitel, som under
rubriken transportväsendet innehåller uppgifter om resultaten av det
grova övervåld mot de neutrala, som begåtts med tonnagerovet:
Vad beträffar det neutrala tonnaget fullföljdes under 1918 politiken från
1917, men nu med Förenta staternas hjälp. Överenskommelser slutfördes med
Norge, Sverige och Danmark, varigenom de allierade i utbyte mot livsmedel
och kol erhöllo dispositionsrätten till allt det överloppstonnage, som dessa
länder ej krävde för oundgängligt bruk. Beträffande Holland kunde intet
samförstånd ernås, varför de allierade makterna tvingades att rekvisitionera
det holländska tonnage som låg obefraktat i deras hamnar. Men de villkor,
under vilka rekvisitionerandet genomfördes, gav dock för holländarne eit
minst lika gynnsamt resultat som erhölls av de länder vilka frivilligt ingingo
överenskommelser.
Det är mycket innehållsrika ord man här läser, och de kasta ett
klart ljus över hela det sätt, varpå de Wallenbergska underhandlingarna
i England sköttes liksom över deri ton, i vilken de diskuterades i
regeringspressen. »The terms ön which the requisition was made and
the männer in which it was carried out placed the Dutch in ät least as
lavourable a position as the countries which \vere able to enter into
voluntary agreements.» Man kan antaga att det är på mycket goda
grunder ett sådant vittnesbörd ges om resultatet för en neutral stat,
vilkens underhandlare icke voro fullt så handfallet övertygade som de
svenska om undfallenhetens gagnelighet och vilkens regeringspress icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
