Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Svensk utrikespolitik efter världskriget. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK UTRIKESPOLITIK EFTER VÄRLDSKRIGET
varaktiga världsfreden. Genom krigets utgång försvann bland
mycket annat den föregående periodens på sistone mycket
skröpliga och labila maktbalans i Europa. Det förefaller
även som om man samtidigt skulle ha förlorat mesta parten
av det traditionella neutralitetsbegrepp, som under sekler
utformats till ett om än bräckligt, så dock för ingen del
alltid värdelöst skydd för fredsälskande smärre stater, vilka
helst skulle vilja stå utanför de inbördes rivaliserande
stormakternas tvister. Därmed har det nog mörknat över vägen för
de stater, som i bevarandet av obeskuret nationellt
oberoende se ett mål, mera värt att eftersträva än ställningen som
mer eller mindre favoriserad träl, legoknekt eller klient åt
någon högdragen och fordrande stormakt eller
stormaktsgrupp. Det nya läget fordrar skarpsynt och fördomsfri
observation av dess reella gestaltning och omsorgsfullt
övervägande av de gamla utrikespolitiska grundsatsernas
tillämplighetsgrad under nu inträdda ändrade förhållanden. Än så
länge försvåras emellertid fyllandet av denna nationella plikt
högst väsentligt därav, att det ännu ej ens fullständigt
kartlagda nya Europa ter sig en smula bedövat och förvirrat efter
alla världskrigets konvulsioner.
Västmakternas tills vidare i praktiken godtagna anspråk
på världshegemoni, Tysklands stympning och vanmakt, den
österrikisk-ungerska stormaktens utplånande, östra Europas
långt gångna balkanisering och det starkt kantstötta ryska
rikets hemfallande åt anarki eller expansionslysten
bolsje-vikdiktatur torde vara de bestämmande grunddragen för detta
nya läge i Europa. Förenta staternas ingripande i Europas
angelägenheter, vilket blev avgörande för krigets utgång, synes
nu åter, under intrycket av en folklig reaktion till förmån
för traditionella transatlantiska isoleringsdoktriner, i färd med
att frivilligt inskränka sig till det ekonomiska området, i den
mån en dylik självbegränsning numera är möjlig. Kvar står
slutligen som ett minne från de hastigt svunna första soliga
världsfredsdrömmarnas smekmånadsdagar förbundsakten för
nationernas förbund, åtminstone tills vidare degraderad från
sin idealbestämmelse, att vara formen för en mellanfolklig
rättsordning, till att i stället bli ett maktredskap bland andra
dylika. Helt ha dock dess ursprungliga rättsidéer ej kunnat
förvanskas, och den erbjuder sålunda fortfarande vissa möj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
