Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Wiens brandskattning. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 RAGNAR JOSEPHSON
praktverk; porträtt av venezianska doger och prokuratorer,
vilkas proveniens man icke kan ur gamla inventarier bevisa;
alla krigstroféer som Italien förlorat till Österrike under
1800-talet.
I Elenco II fordras bland annat de föremål som kommit till
Wien genom »auktoritetsmissbruk», d. v. s. när italienska
myndigheter skänkt den österrikiske kejsaren något konstföremål,
även om denne revancherat sig med gengåvor. Vidare höra till
denna grupp gåvor och förvärv till Wien från de provinser
som genom vapenstilleståndet kommit under Italien, alltså från
Trentino, Istrien, Triest och Dalmatien stammande skatter. Som
exempel på vad detta betyder, kan anföras, att sedan ett par
decennier österrikiska forskare varit sysselsatta med
utgrävningar av antika fynd i Aquileja i närheten av Triest; dessa
genom österrikisk vetenskaplig möda och uppoffring hopbragta
antiker höra enligt italienarna självfallet till Italien, enär det
område där de utgrävdes efter vapenstilleståndet besatts av detta
land. I de fall där det obestridligt är fråga om gåvor synes
Italien vilja föra det resonemanget, att givarne fordom genom
sammanhörandet med Österrike voro detta land bevågna, men
att bortskärandet av provinserna från moderlandet måste
medföra en ändrad sinnesförfattning och gåvorna därför böra återgå.
Elenco III innehåller emellertid de längst gående kraven.
Här begäres nämligen en ersättning i konstföremål dels för
krigsskadegörelsen i övre Italien, dels för genom kriget
förorsakad skada i allmänhet. För detta har man utvalt de
dyrbaraste mästerverk som Wiensamlingarna över huvud äga samt
tillägger »att man icke skall underlåta att för de åsamkade
skadorna även fordra konstverk från Tyskland, Budapest och
andra centraler i den gamla monarkien, för så vitt dessa äga
mästerverk, som äro förtjänta av beundran från italienarna».
Att beskriva vad här fordras, är att skildra några av den
europeiska konstens högsta prydnader. Bland dem som göra det
starkaste intrycket kan nämnas den underbara Madonnan i det
gröna, en ljus, vårfrisk tidig Rafael, som på 1600-talet
förvärvades av ärkehertig Karl av Österrike; Tizians s. k.
Zigenar-madonna i vek Giorgionestämning, hans något senare målade
s. k. Körsbärsmadonna, hans porträtt av Isabella d’Este och
av Jacobo de Strada från 1568, alla ursprungligen hörande till
ärkehertig Leopold Wilhelms samlingar; Tintorettos Susanna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
