Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Wiens brandskattning. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 RAGNAR JOSEPHSON
än tillräckliga tör att karaktärisera den kulturbragd, som här
utförts. Den har icke till mål och syfte att till Italien återföra
det som eventuellt vore frånrövat landet. Den har en principiellt
helt annan innebörd: nämligen att allt som utgått från italiensk
hand, som vistats på italiensk jord, som berörts av ett italienskt
intresse någon gång under tidernas lopp, skall ryckas loss från
sin nuvarande värnlöse ägare och föras hem till fosterlandet
som ärorika troféer. Principens konsekvens är, att varje land,
när tillfälle därtill erbjuder sig, skall söka få tillbaka allt som
alstrats av detta lands kultur.
Om man bortser från den moraliska sidan i Italiens
förfaringssätt, hur korttänkt förefaller det icke vara även för landets
eget intresse! I de flesta fall äger Italien av de mästare, som här
så våldsamt återfordras, huvudparten av deras verk.
Italienarna kunna dessa målningar knappast tillföra något
väsentligt nytt. Men italienska konstverk i de europeiska museerna
äga en omistlig mission som spridare av den ouppnådda
konstnärliga kultur, vilken i Italien haft sitt hem. Indragas med
girig hand dessa skatter, bliva icke blott de plundrade museerna
fattigare; Italien blir det även som kulturmakt i världen. Den
väg, på vilken italienarne här slagit in, är säkerligen icke den
rätta för att värna ett arv, större och rikare än kanske något
annat europeiskt land haft lyckan äga. Och man kan icke
heller tro vid närmare studium av de italienska handlingarna,
att det är ansvarskänslan inför detta arv, som bestämt dessa
handlingar; det är en betydligt mer primitiv drift, som man
förstår ligger till grund: lusten att plundra när tillfälle därtill
yppar sig.
Det är även ur en annan allmän synpunkt som oersättliga
värden gå förlorade genom denna italienska lystnad. De
Wienska samlingarna äro Sammanbragta genom sekellång
forskarmöda och samlarnit. Dessa samlingar av tavlor, vapen,
handskrifter äro slutna organismer, vilka hava ett värde, som
icke nås genom addition av varje föremåls värde. De äro själva
historiska minnesmärken av ofantliga mått; splittras dessa
egenartade komplex åt alla håll, träffar denna förlust icke
endast Wien men hela kulturvärlden.
Max Dvorak har i ett öppet brev till sina italienska
konsthistoriska kolleger erinrat om vad Österrike dock betytt för
Italiens konst. Medan engelsmän och amerikanare sökte draga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
