Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren - Henning Berger: De fördömda - Dan Andersson: David Ramms arv - Elin Wägner: Den befriade kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 LITTERATUR
efterlämnar det intet egentligt intryck. Det må medgivas, att boken är
bättre än de flesta av Hjalmar Bergmans tidigare arbeten, men i och
för sig kan den knappast anses värd något högre erkännande.
Henning Berger har även i år riktat litteraturen med en novellsamling
De fördömda. Att läsa Henning Bergers berättelser bereder alltid ett
nöje åtminstone ur viss synpunkt: ban är en författare, som i grund kan
sitt yrke. Av inspiration eller djupare åskådning har han inte särdeles
mycket, men han har skarp blick för det karaktäristiska, säker
skildringskonst och en stil, som har den förtjänsten att man inte närmare
reflekterar över den och som för övrigt är förträffligt avpassad för
de ämnen han företrädesvis behandlar. De noveller som förenats i hans
sista volym läser man ej utan intresse; man glömmer dem visserligen
ganska fort igen, men detta gäller, som vi veta, om ganska mycket av
vad som i närvarande stund lämnar tryckpressen.
En bok som man däremot icke glömmer, vad man för ö\rigt må anse
om den, är Dan Anderssons David R a m m s ar v. Ur konstnärlig
synpunkt tål den ingen kritik, ty av komposition eller formell
genomarbetning finnes där intet spår. Men trots detta bäres hela skildringen
av en så ohygglig intensitet att den icke kan lämna någon oberörd.
Det är en teckning av en allt ifrån barndomen nervöst belastad
människas undergång, en process som börjar i allmän disharmoni och
bitterhet för att genom brott och förtvivlan, tidtals tillbakaträngd av
ödeläggande bedövningsmedel, sluta i ’fullständig upplösning. Det finnes
inga försonande drag i skildringen, icke ens ett försök att täcka eller
skyla verklighetens fruktansvärda nakenhet, ögonblick av exalterat
religionsgrubbel och infernofantasier, framkallade av haschich och
opium, är det enda som bryter skildringens grundstämning av ibittert
armod och isande hopplöshet. Hela den orediga, episodiska och ytterst
lösligt sammanhängande framställningsformen vittnar också oförtydbart
om en psykisk dekomposition, som kanske redan gått alltför långt för
att kunna hejdas. Intrycket av att hela boken alltigenom behandlar
något självupplevat är emellertid så starkt, att man knappast känner
sig äga rätt att närmare ingå på att analysera den. Man får endast
hoppas, att dess egenartade och rikt begåvade författare icke med den
sagt sitt sista ord i vår litteratur.
Det religiösa problemet, som bildade utgångspunkten för ett av förra
årets intressantaste arbeten, Lydia Wahlströms roman Daniel M a l
m-b r i n k, har i år upptagits av tvenne författarinnor, Elin Wagner i
Den befriade kärleken och Gertrud Almqvist i D e t
törstande folket. Men om också själva huvudtemat, den religiösa
övertygelsens makt i en kvinnosjäl och dess strid mot den jordiska
kärleken, är identiskt hos dem båda, så är behandlingen och greppet på
problemet mycket olika. Elin Wagner, som har en stark förkärlek för
aktualiteter, har låtit sin skildring avteckna sig mot världskrigets
bakgrund. En berömd svensk diktare, som för att söka förnya sin in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
