Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren - Gertrud Almqvist: Det törstande folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 LITTERATUR
men det centrala i skildringen är dock det religiösa problemet, och
för dess lösning ha som sagt författarinnans krafter ej varit tillräckliga.
I D et törstande folket har Gertrud Almquist sökt
åskådliggöra en religiös utveckling, som går i en bana rakt motsatt den som
skildrats av Elin Wagner. Anna Karelius, den unga kvinna, vilkens
brytningstid boken skildrar, är uppvuxen i en liten stillsam svensk
småstad och har i en omgivning av nedärvd religiositet fått lära sig
att framför allt förneka sig själv, kväva sina intressen och böja sin
vilja under andras lydnad. I denna miljö kommer av en tillfällig
anledning en författare av modern läggning, Thomas Wioht, att göra sitt
inträde. Dels intresserad av omgivningens för honom okända egenart,
dels fängslad av den unga flickans omedvetna charme stannar han
kvar mitt ibland bönemötespredikanter och missionsföreningsmamseller,
oviss om vad hans kvarblivande egentligen kan komma att få för
konsekvenser. Den ende manlige individ, som han kommer nära, är en
ung exotisk främling vid namn Chry soloras, av grekisk börd men född
i Indien, \ilken likaledes tillfälligtvis kommit att hamna i den svenska
småstaden. I Anna Karelius’ dittills av religiös hängivenhet fyllda liv
inträder genom dessa båda mäns närvaro ett nytt element. Bägge älska
henne, var och en ipå sitt isätt, Wicht med en häftig, istarkt sinnligt
färgad lidelse, Chrysoloras däremot på ett mera tyst och inbundet sätt.
Själv vet hon knappast vad hon känner, bunden som hon är i sin
asketiska livsåskådnings hårda bojor, och att på allvar gå till botten i
sitt känsloliv vågar hon icke. Kristus, Thomas Wicht och Ghrysoloras
blandas i hennes inre i en känslosfär, sammansatt av religiös extas och
erotiskt svärmeri. Till slut, efter en tids ensamhet, koncentrerar sig
hennes obestämda längtan på Thomas Wicht, hon reser ut till Schweiz
för att möta honom och blir där hans älskarinna. Men efter några
veckor av häftig sinnlig extas kommer reaktionen; det står i ett
ögonblick klart för henne, att vad hon tagit för kärlek blott varit en
sinnenas yra, och med bittra självförebråelser vänder hon tillbaka till sitt
gamla hem, där allt är sig likt och där hon på nytt liksom förr kan
söka och finna tröst i bön och arbete för andra. Men den som hon
under sin lidelses dagar glömt, Manuel Chrysoloras, har alltjämt hållit
fast vid henne och står nu vid hennes återkomst redo att bjuda henne
den kärlek som hon dittills förgäves sökt. Och i denna antydan om
en slutlig syntes av religiös hängivenhet och kärlek får hela skildringen
sitt försonande slutackord.
I tekniskt hänseende verkar boken i ganska hög grad debutarbete.
Hela skildringen består av en rad fragment, vilka ibland hänga
skäligen illa tillsammans; stilen är långt ifrån klanderfri, och i
karaktärsteckningen mötes man av en påfallande naivitet.
Författaren Thomas Wicht är en mer än lovligt ohjälplig figur, vilkens
dragningskraft på kvinnorna synes minst sagt oförklarlig. Hans
konversation är i varje fall knappast särdeles spirituell, och när han
försvinner ur skildringen, vilket för övrigt sker lika plötsligt som om han
uppslukats av jorden, är det ingen som saknar honom. Den romantiskt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
