Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Hur en norsk filosof uppfattar svensk filosofi. Av Einar Tegen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 57
han har icke ens dragit »ut av dem hvad som har vädret taenkt og
laert», vilket dock också det hörde till det som icke var nog. Ty
innehållet var tydligen alltför benigt. Det lar tid att läsa sådana
böcker och sätta sig in i deras andemening. Det är utan all fråga
mycket behagligare att fästa sig vid ett yttrande här och ett där och
så från sin på förhand intagna empiristiska ståndpunkt värdesätta
dessa lösryckta yttranden. Metoden är dock knappast fullt
vetenskaplig. Utom sin principiella svaghet i nu antydda avseende besitter
den ock det felet, att läsaren alls icke får någon sammanhängande
och förståelig framställning av de behandlade filosofernas teorier och
principiella åskådningar, blott småplock med tillhörande »kritik» finner
han. Det är dock icke i främsta rummet en sådan kritik man väntar
att finna i en historisk framställning av filosofien i Norden, icke heller
en del grumliga allmänna resonemang — låt vara att förf. har sina
små förhoppningar att genom sin bok kunna verka i någon mån
vägledande för den kommande filosofiska utvecklingen i de olika
nordiska länderna (se förordet).
Som förf. själv i förordet säger, om ock med annan mening, brukar
han »en metode som ikke i alt ligner paa den vanlige». Förf. själv
avser därmed sin kulturhistoriska orientering. Jag ställer mig icke
i princip avvisande till detta sätt att behandla ämnet — det
framgår av början av denna artikel. Men jag anser, att vad man i främsta
rummet har rätt att vänta, det är dock en trogen och åtminstone
i någon grad uttömmande historisk framställning av den egentliga
filosofien i landet och möjligen i andra hand en kritik, men i så
fall en saklig, träffande och vidsynt kritik. Först så blir det ock
möjligt för författaren ifråga att med någon auktoritet staka ut färden
för folkets framtida tänkande. Men om nu dessa
grundförutsättningar saknas i det här behandlade arbetet, åtminstone vad Sverige
beträffar, och om vidare den kulturhistoriska orienteringen för Sveriges
del är ytterst bristfällig, så är det icke att förvåna sig över, orn den
svenske läsaren betvivlar även förfrs förmåga av andlig vägvisare.
I och för sig betyder det ju icke heller så mycket, vad förf. månde
tänka om svensk filosofi, men det är detta framträdande med låter
och anspråk utan motsvarande grundlighet, som gör att man måste
reducera vad han säger till dess rätta värde. Man skriver icke ostraffat
en bok på 378 sidor om »Filosofien i Norden» utan att sätta sig in
i vare sig den svenska filosofiens historia eller dess moderna former.
Förf. framhåller i det mångomtalade förordet, att det
ursprungligen var meningen, att hans arbete i form av en överblick över den
skandinaviska filosofien skulle utges på tyska språket för den
internationella filosofkongress i London, som planlagts till 1915. Arbetet
fick emellertid ett annat syfte och blev skrivet på norska. Förf.
själv och naturligtvis i ännu högre grad den svenska filosofien är
att lyckönska till att boken ej är skriven på något av de stora
kulturspråken. Det är otvivelaktigt bättre för den unga sköna svenska
Philosophia att obemärkt och förbisedd stilla sitta hemma i den
undangömda vrån än att på detta sätt presenteras i stora världen.
Einar Tegen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
