Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1920 - »La chambre introuvable» - Lordkansleren om krigets förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 67
knappast att göra svårigheter vid en förlikning med vare sig Quirinalen
eller Paris.
Vid sidan av kyrkans inflytande på strömkantringen i fransk
folk-representation skönjas verkningarna av en under krigsåren fullbordad
social omgruppering i samhällsbevarande riktning. Före krigsutbrottet
uppskattades de självägande franska böndernas antal till omkr. 2 mill.
Genom jordeköp från de större godsägarna ha under åren 1914—19
massor av arrendatorer ryckt upp i den besuttna, självständiga
lantbefolkningens led; deras antal beräknas till ej mindre än vid pass en
mill. Överhuvud har i Frankrike liksom allestädes kriget fört till
en konsolidering av de agrariska elementen. Inom sitt lands politik
är den franske bonden mer än någonsin en makt att räkna med, och
Glémenceaus vältaliga hyllning till honom såsom kärnan i den franska
stammen innebär i varje politikers mun endast skyldig respekt.
Den 1914 valda deputeradekammaren räknade ett par och 600
medlemmar; den nya, vari elsassare och lothringare nu tagit säte, räknar
627. Det är ett uttryck iför omkastningarnas styrka, att av dessa
rundligt hälften utgöres av nya män. Minoriteten bildas av
parti-gängare av äldre uppsättningar. Där finnes bland nykomlingarna, och
ej blott bland dem, en oförtydbar vilja till en ny anda, en förnyelsens
anda i fransk politik; man kräver starkare regeringsmakt och ett
beskärande ’av parlamentets verksamhetssfär. I Clémenceaus
Strassburg-tal funno dessa strömningar ett visserligen dämpat gensvar;
oförbe-hållsammare framlade samtidigt Millerand ett konstitutionellt
reformprogram. Utvecklingen av dessa tendenser tillhör det mer intressanta
inom nuets europeiska politik. Icke minst de länder, där
parlamentarismen synes ha uttömt alla livskraftiga lösningar i samma
ögonblick dess »genombrott» firats under segerjubel, kunna här få
anledning till observationer.
Paul Rohrbach återger i ett av de senare numren av »Deutsche
Politik» ett brottstycke ur en uppsats från juni 1918, vari han ville
göra sina landsmän underkunniga om den franska socialismens
verkliga svaghet, karaktärslöshet och betydelselöshet. Artikeln ansågs då
in-opportun, och censuren lade sig emot dess införande i tidskriften.
Förvisso, det hopp som Tysklands folk kan sätta till den franska vänstern
är efter november 1919 ännu skörare än det var sommaren året förut.
Den folkrepresentation, på vilken man ironiskt tillämpat Ludvig XVIII:s
ord om den »makalösa» kammaren, torde dessvärre minst av allt vilja
pruta på Clémenceaus verk: freden.
Det bildergalleri ur Englands historia, som
Macau-lays berömda verk utgör, har nu icke kvar det
anseende för att utgöra sanningen om det skildrade, vilket en gång
tillkom detta mästerverk av lättfattlig åskådlighet. Men bland den mängd
av detaljer, vilka man med ganska stor trygghet kan taga för goda,
medan tavlan i dess helhet numer anses vittna lika mycket om den tid,
under vilken den målades, som den tid, vilken den vill återge, må
nämnas skildringen av det läge, i vilket en för brott mot staten tilltalad
Lordkansleren om
krigets förhistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
