Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1920 - Den indiska reformbillen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 71
henne övermäktig, som förmått den engelska regeringen att söka taga
ledningen av denna utveckling och anvisa den dess väg. Men den
faran uppstår då, att man går längre i eftergift än vad som förhållandena
fordra. Från konservativt engelskt håll ha förebråelser härför icke
heller besparats Lloyd Georges ministär. Med en lättsinnig överdrift
i uttryckssättet förklarade sig Montagu vid ett tillfälle vara övertygad
om att den tid nu kommit, då den »tryggade tillvaro», som givits
Indien av engelsmännen, icke längre kunde fortsättas utan skada för
dess nationella liv och att sättet att verka för Indiens bästa vore att
med berått mod rubba massornas »lugna förnöjsamhet». Orden
påminna närmast om de agitationsfraser, varmed bolsjevikerna bruka
egga sina anhängare till kamp mot samhället, och de ha naturligtvis
icke undgått det skarpaste fördömande. Man hänvisar till att den
»förnöjsamhet», som de indiska massorna visat — trots en den kraftigaste
agitation från extrema nationalistelement, från tyska agenter och
anarkistiska predikare — just är baserad på den »tryggade tillvaro», som
den brittiska administrationen förskaffat indierna. Man opponerar sig
på det bestämdaste mot att en engelsk minister tar sig för att söka
underminera denna förnöjsamhet och framställa det engelska väldet i
Indien såsom en fara för Indiens nationella liv. Och man sätter starkt
i fråga, om det varit nödvändigt att så häftigt som skett sätta sig över
den nuvarande ordningen.
Reformen är främst avsedd att vinna den bildade delen av det
indiska folket och stävja dess strävanden efter home mle. Montagu
har företrätt den ståndpunkten, att reformbillen vore en belöning från
England till Indien för dess hjälp under kriget. Att den
engelsk-bildade intelligensen till största delen varit mot Indiens krigsbidrag
betyder därvid för honom föga. I sin iver att få intaga hedersposten
som banbrytaren för den nya regimen ställer han sig på
intelligens-minoritetens sida och förklarar det omöjligt att hejda dess utveckling
ända till dess ’massorna blivit bildade. Från sin engelska ståndpunkt
tror han på möjligheten av ett enhetligt författnings- och
förvaltningssystem och hoppas, att samma tolerans och förtroende som England
visat skall komma till isynes inom Indien mellan dess olika raser och
folklager. Han kan eller vill icke sätta sig.in i de säregna förhållanden,
som skillnaden i raser, kaster och religioner vållar. Han blundar för
innebörden av att hinduernas olika kaster icke få ha någon beröring
med varandra och icke ens få läsa samma böner. Han kan
visserligen icke förneka, att den enda synliga enheten mellan hinduerna
yttrar sig i fiendskap mot mohammedanerna och ännu under senaste
tid fått fritt lopp i en serie grymheter, men han förmodar, att en
enkel vädjan till de olika religiösa grupperna att besinna sina
gemensamma intressen skall vara tillräcklig att förtaga sekelgammal fiendskap,
byggd icke blott på religiösa motsättningar utan också på hatet
mellan förtryckare och förtryckta. Svårligen kan man bortse ifrån, att det
engelska väldet hållit många yttringar av denna fiendskap nere och att
en större handlingsfrihet för de indiska folken kommer att ånyo
frammana den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
