Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1920 - Nedläggandet av Köpenhamns landbefästningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 DAGENS FRÅGOR
försvar. Sjöbefästningarna skulle värna mot sådana överraskande
anfall, av vilka den danska huvudstaden fordom fått känning, och
syftet med befästningarna på landsidan skulle vara, att det på ön
måtte finnas några stödjepunkter för den danska försvarsstyrkan, även
om denna ej lyckats i sin första uppgift att avvisa ett fientligt
land-stigningsföretag. Då insikten om nyttan av Köpenhamns skyddande
genom befästningar å landsidan ej trängde igenom i riksdagen och
penningar för några dylika således ej heller beviljades, påbörjades
icke dess mindre befästningsföretagets utförande med anlitande av
medel, som anskaffats den utomparlamentariska »provisorievägen».
Under Bahnsons krigsministertid tillkommo på detta salt, som bekant,
de utanför Köpenhamn belägna lantforten; en förstärkning erhölls
genom de på frivillighetens väg insamlade medel, vilka riktigt inflöto
och särskilt användes på Garderhöi-fortet.
Sättet för tillkomsten av Köpenhamns landbefästningar vållade
mycken bitterhet, och de blevo därigenom från första stund ett
tvisteämne mellan partierna, varvid partipolitiska och konstitutionella
meningsskiljaktigheter stundom tilldrogo sig allmänhetens hela
uppmärksamhet med undanskjutande av riksförsvarels synpunkter. Även
efter det politiska systemskiftet 1901, som bragte avgörande i de
konstitutionella tvistepunkterna, kvarstod befästningsfrågan som en hotande
anledning till nya konflikter, och då en stor parlamentarisk
försvarskommission år 1902 nedsattes med uppgift att ingå på en fullständig
prövning av landets försvarssystem, så var ett av huvudsyftena
därmed att bringa den gamla stridsfrågan ur världen.
Kommissionens arbete drog ut på längden. Först 1908 avlämnade
den sitt betänkande, vilket dock just i avseende å den dominerande
frågan om Köpenhamns befästande uppvisade en på de särskilda
politiska partiernas olika uppfattning grundad oenighet. Detta bådade
ej gott för frågans lösning. Och inverkan av »Akkordens Aand» blev
sällsport tydlig, när resultatet av riksdagens behandling av frågan år
1909 blev, att Köpenhamns landbefästningar väl tills vidare skulle
ingå såsom ett led i försvarsanordningarna, men att de skulle
nedläggas senast den 31 mars 1922.
Då detta beslut fattades före världskriget och vi nu ha detta bakom
oss, ligger den frågan nära till hands: Ha Köpenhamns
landbeläst-ning-ir motsvarat den därmed avsedda nyttan? Då Danmark
förskonades från att bli indraget i kriget, kan frågan i stället formuleras
på följande sätt: bidrog befintligheten av dessa befästningar till att
för Danmark möjliggöra neutralitetens bibehållande?
Svaret på denna fråga har nyligen ganska livligt diskuterats i
Danmark i samband med attacken mot J. G. Christensen för dennes
funderingar år 1906 i officiella tyska militärkretsar, representerade av
dåvarande tyske generalstabschefen von Moltke. Till Ghristensens
försvar framhölls nämligen genast från hans partivänner, att
»tankeutbyte» — man ville ej ge det namnet förhandlingar — otvetydigt
lagt i dagen, att de rivaliserande stormakterna ansågo dansk
neutralitet möjlig, blott så vida försvaret gjordes effektivt, och att denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
