Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1920 - Nedläggandet av Köpenhamns landbefästningar - Folkvilja och försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 DAGENS FRÅGOR
behovet för närvarande av Köpenhamns landbefästningar försvunnit.
Emellertid skulle det ej vara rätt ur dansk försvarssynpunkt att räkna
med Tysklands förlamning ej blott för närvarande utan för en
oöverskådlig framtid. Den diskussion, som i danska pressen ägt rum
rörande grunderna för ordnandet av landets försvar under de nya
förhållandena, har också tagit med i räkningen ett återuppstående i
framtiden av Tysklands militära makt. Men i allmänhet synes den
åsikten göra sig gällande att försvarets tyngdpunkt nu bör förläggas
till Jylland, i synnerhet efter den gränsförskjutning, som kommer att
äga rum efter Sönderjyllands inkorporering i Danmark. Därtill
kommer dels att de nuvarande landforten i betraktande av artilleriets
ökade skjutvidd icke äro lämpligt belägna och dels att befästningarnas
nedläggande skulle i hög grad vara ägnat att dämpa de
inrikespolitiska partimotsättningarna. Det torde vara med hänsyn härtill
som även de representanter i den civila försvars––-eller som den också
benämnes avvecklings-kommissionen vilka tillhöra de båda
oppositionspartierna, konservativa folkpartiet och vänstern, nu gått med på
slopandet av landbefästningarna. I sin ordning har försvarsministern
för uppnående av enighet inom kommissionen och därmed följande
visshet om riksdagens godkännande, avstått från att för närvarande
utsträcka tanken om befästningsnedläggandet även till vissa
kust-och sjöfort. Oaktat den sålunda uppnådda enigheten har dock från
konservativt håll betonats, att hela saken framförts med onödig
brådska och ej bort lösryckas från kommissionens prövning av
försvarsproblemet i dess helhet. Nu liksom så ofta förut ända från
dessa befästningars tillkomst tyckas inrikespolitiska partihänsyn ha
fått dominera denna fråga, vilken i det avseendet onekligen företer
åtskilliga likhetspunkter med striden om F-båten i svensk
försvarspolitik.
Ehuru polemik i en månadstidskritt i vanliga fall av lätt insedda skäl blir
föga fruktbringande, har red. gärna berett plats för nedanstående genmäle av
löjtnant Olof Ribbing på den i föregående häfte intagna uppsatsen Punkter
och synpunkter rörande lantförsvaret under svaghetsperioden av
kapten S. Wijkman. Den ärade förf. synes emellertid ha missförstått
innebörden av uppsatsen i fråga, vilkens syfte uppenbarligen endast varit att från de
förutsättningar förf. till uppsatsen ansåg sannolikt givna med nuvarande
politiska förhållanden lämna en saklig framställning av en härordning grundad på
dessa förutsättningar, en härordning om vilkens brister den nyssnämnda
uppsatsen icke torde kunna lämna någon i tvivelsmål.
I det tilländalupna årets sista häfte av denna tidskrift har
kapten S. Wijkman framlagt en ’del Punkter och
synpunkter rörande lantförsvaret under
svaghetsperioden. Efter att hava framhållit, att den av Kungl. Maj:t tillsatta
försvarsrevisionens väsentliga uppgift är »att verkställa utredning och
avgiva förslag om en revision av Sveriges försvarsväsende», har
författaren gjort sig till tolk för den uppfattningen, att de av statsministern
utstakade riktlinjerna för revisionsarbetet tydligt peka hän mot att en
nedskrivning av försvarsväsendet bör vara revisionens uppgift och mål.
Folkvilja oeh
försvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
