Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Kommunalskattereformen. Av Carl W. U. Kuylenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 CARL W. U. KUYLENSTIERNA
Förmågebeskattningen äger rum genom två skatteformer, en
i huvudsak proportionell kommunal inkomstskatt — som dock
på grund av medgivna skattefria avdrag verkar i någon mån
degressivt — vartill taxeringen sker i huvudsaklig anslutning
till taxeringen till statsskatt, samt en kommunal progressivskatt,
vilken utgår i bostadskommunen direkt på grundval av
taxeringen till den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten efter en för
hela riket enhetlig skala, avvägd med hänsyn till en kommun
med medelhögt skattetryck. Någon skogsaccis skall ej utgå.
Dessa skatters ställning är följande. Av praktiska skäl utgår
först progressivskatten, vilkens grundbelopp i fråga om andra än
bolag beräknas efter en skala, vilkens maximum är 6 %, en
siffra som uppnås vid en beskattningsbar inkomst av omkring
130,000 kronor. Skattskyldighet inträder vid en
beskattningsbar inkomst på 3,000 kronor (för gift skattskyldig i Stockholm
med två barn inträffar detta, när den taxerade inkomsten är
6,600 kronor). Även för bolag är progressivskattens maximum
6 %, men skatteplikt inträder först när inkomsten överstiger
6 % av bolagets kapital. Av progressivskatten ingår blott en
del direkt i kommunens budget, medan återstoden —
beträffande bolag 90 % och beträffande andra 25 % — skall
användas för utjämning av skattetrycket mellan olika kommuner.
Den del av progressivskatten, som skall användas till
skatteutjämning, skall alltid uttagas, medan däremot av den
återstående delen uttages blott vad kommunen behöver. Därest
kommunens skattebehov ej täckes av progressivskatten — givetvis
det normala fallet — uttages vad som ytterligare behöves
genom samtliga de tre skatterna, varvid repartitionstalen äro
följande: för varje 100 kronor av fastighets jordbruksvärde
beräknas 0,06 skattekrona, för varje 100 kronor av fastighet åsätt
skogsvärde 0,03 skattekrona, för varje 100 kronor av fastighet
åsätt annat värde 0,045 skattekrona samt för varje 100 kronor
beskattningsbar inkomst l skattekrona.
Reservationer av större eller mindre räckvidd hava avgivits
av de två högermännen och de båda liberala representanterna
i den förut omnämnda sakkunnigedelegationen. Längst går greve
Raoul Hamilton, som godkänner inkomst- och progressivskatten
men ej vill vara ined om någon egentlig intressebeskattning och
därför vill slopa fastighets- och näringsskatterna. I stället vill
han ha en fristående kommunal förmögenhetsbeskattning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
