Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - »För illa att vara sannt». Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR U l
krama det tills man kan höra kärnorna knastra.» Han påyrkade, att
lÄan skulle ta all egendom som tillhörde tyskar i neutrala och allierade
länder, allt landets guld, silver och ädla stenar, innehållet i dess
tavelgallerier och -bibliotek samt sälja det hela för de allierades räkning.
Om fredstraktatens bestämmelser kunde det kanske vara tillräckligt
att säga, att de bereda möjlighet för att genomföra sir Eric Geddes*
principiella program oavkortat och obegränsad utvidgning av
programmets i talet påyrkade tillämpning. Men innan detta belyses något litet
mer än med ett dylikt naket konstaterande, må först några meningar
ur de fjorton punkterna och de övriga, som bindande uttryckligen
fastställda Wilson-satserna återkallas i minnet. »Den opartiska rättvisa som
tillämpas får ej innebära någon skillnad mellan dem mot vilka vi vilja
vara rättvisa och dem mot vilka vi ej vilja vara rättvisa». »Ingen enstaka
nations eller nationsgrupps särskilda intresse kan läggas till grund för
någon del av uppgörelsen utan att vara i överensstämmelse med allas
gemensamma intresse» (27 sept. 1918). »Det får ej finnas några
an-nexioner? kontributioner eller straffande skadestånd» (11 febr. s. å.).
»Så långt som möjligt avskaffande av alla ekonomiska hinder och
fullständig likställighet i handelsvillkor mellan alla nationer som gå in på
freden och förena sig om att upprätthålla den» (punkt 3).
»Tillräckliga, ömsesidiga garantier att rustningarna begränsas till den lägsta nivå
som är förenlig med säkerheten inom landet» (punkt 4). Utrymning
och »återställelse» (restoration) av alla besatta områden (punkter 6—8
och 11), vartill de europeiska allierade fogade det tillägget i fråga om
sina egna länder, att Tyskland skulle ge ersättning »för all skada som
gjorts de allierades civila befolkning och deras egendom genom
Tysklands angrepp till lands, till sjöss och i luften».
Keynes’ allmänna omdöme om tillämpningen härav, vilket han säger
sig ha nedskrivit »först efter pinsammaste omprövning», lyder:
Det finns få episoder i historien, som eftervärlden kommer att ha mindre
anledning att förlåta - ett krig, skenbart fört till försvar för de internationella
förpliktelsernas helgd, slutande med ett. avtalsbrott i fråga om en av de heligast
möjliga bland dylika förpliktelser från de segrande förkämparna för dessa
samma ideal.
Det tillkom alltså ett betydligt färskare »scrap of paper», utöver det
som hette traktaten om Belgiens neutralitet av år 1839.
Emellertid torde man nog nödgas säga, att så svårt detta än är att
tänka på, så skulle samma fredsvillkor knappast ha varit mycket
oskadligare, om de kunnat komma till stånd utan något traktatsbrott alls.
Det är endast den mest slaviska bokstavsträldom som kan ursäkta
bestämmelser, vilka förstöra ett folks hela framtid, med att de stått inom
de kontraherande parternas fria skön, isynnerhet när den ena partens
frihet utövats under trycket av en blockad, som känts lika starkt som
något av inkvisitionens tortyrredskap.
Det är ej lätt att sammanfatta de ekonomiska fredsvillkor varom
det hår är fråga, men även en ganska liten del av dem är nog att visa
det hela.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
