Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Historisk litteratur från år 1919. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 153
lenas ensliga hov men själv skulle överleva Karl XV:s
representationsreform, har i sina digra på franska språket avfattade memoarer
lämnat ett ganska intressant galleri av förbiskymtande gestalter, och det
behöver icke sägas, att Scihuck förstått i det nu publicerade
sammandraget taga fram det mest roande.
Allvarsamt ölkas den politiska historiens redan förut mycket
betydande skuld till Schuck genom de två volymerna b r e v f rån G u s t a v
111 o c h h a n s m o d e r.
Denna korrespondens är utomordentligt värdefull; den gäller ju två
centrala personligheter under ett viktigt skede, därtill två med pä en
gång skarpt utpräglade och i talrika nyanser skiftande karaktärsdrag.
Lovisa Ulrika och hennes förstfödde älskade och beundrade varandra,
så mycket det för bådas härsklystna naturer var möjligt, deras
ömsesidiga självkänsla skulle likväl ofta verka repellerande och till sist
skildes de i en bitter osämja, vars orsaker och förlopp med allt det
tillfälliga missförstånd, som där medverkade, kasta outplånliga skuggor
över bägge. Deras brev, nu för första gången så fullständigt som
möjligt publicerade, låta oss följa deras förhållande speciellt under den
politiskt kritiska tiden efter riksdagen 1766 och fram till mitten av
det följande decenniet; från tiden ifönit och efteråt finnas blott strödda
brev. Ibland är det utförliga, litterärt och historiskt mycket
intressanta skrivelser, ofta åter blott korta biljetter, snabbt nedkastade på
papperet men därför kanske ej mindre betecknande. Helt nya äro
dessa personliga dokument visserligen icke, en del har tryckts förut,
och tidevarvets skildrare hava flitigt öst även ur de hittills otryckta.
Schiicks edition med dess bifogade upplysande anmärkningar inbjuder
litet var att göra deras bekantskap, och ingen behöver ångra besväret
att nyttja detta tillfälle. Att breven utgivits på originalspråket,
naturligtvis det franska, skall möjligen avskräcka någon, men intet annat
kunde vara värdigt den stolta institution som härmed rest en vacker
minnesvård åt sina båda stiftare — ty även Lovisa Ulrika har ju en viss
rätt till denna hederstitel hos Svenska Akademien.
Hovmarskalken greve Adam Lewenhaupt har gjort eit synnerligen
berömvärt grepp, när han begynt publicera korrespondenser ur det rika
fäderneärvda arkivet på Sjöholm. I de många enskilda samlingar,
som ännu dess bättre finnas kvar i vårt land, gömmas ofta intima
brevväxlingar, vilka alltför väl behöva göras tillgängliga lör en närmare
kännedom av personer och händelser. Särskilt är det mycket önskligt,
att den gustavianska tidens överflödande memoarlitteratur, vilken
genomgående är kostymerad för publiken, fullständigas med de mera
omedelbara breven.
I en särdeles vacker utstyrsel, under huvudrubrik
Lewenhaupt-s k a arkivet på S j ö h o l m, utkom förra hösten en serie brev
från skalden Johan Gabriel Oxenstierna till hans kusin
överkammarherren greve Nils Filip Gyldenstolpe. Strängt taget är det en rätt trist
korrespondens. De båda fränderna hade att vid Gustav III:s muntra
och kostsamma hov uppbära bördan av lysande namn och höga titlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
