Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Statens ställning till kyrkans frihetskrav. Av Gustaf Ribbing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATENS STÄLLNING TILL KYRKANS
FRIHETSKRAV
AV HOVRÄTTSRÅDET GUSTAF RIBBING
Vid behandling av frågan om kyrkans frihetskrav från
statens synpunkt skall jag nu icke göra något försök att
begreppsmässigt fastställa statens väsende för att därifrån leda
mig fram till en lösning. Jag utgår från att staten är en av
alla känd, historiskt given företeelse, som utvecklat sig i tiden
och efter dess omskiftelser omgestaltat sina uppgifter och deras
omfattning.
I första hand äga vi erfarenhet om staten såsom en
rättsordning, genom vilken mänsklig sammanlevnad möjliggöres.
Den utgör en ram kring de mänskliga livsförhållandena. Inom
denna äger varje enskild medborgare fritt utveckla sig och
fullfölja sina strävanden och uppgifter. Den bildar tillika för
honom en gräns, över vilken hans handlingsfrihet ej får
utsträckas, och bereder, sedd från denna synpunkt, skydd för
samtliga andra medborgares handlingsfrihet. Redan i denna
sin omedelbaraste och omistligaste verksamhet är staten en
oskattbar välgärning för oss. Människolivet vinner skydd mot
brutalitetens ingrepp och själviskhetens svekfulla anläggningar.
Band läggas på självsvåldets frestelser till angrepp mot likars
rätt. Härigenom skapar rättsordningen ej blott möjlighet för
högre mänskligt samliv. Den griper ock in i den enskildes
viljoliv, i det att den fostrar och utvecklar känslan för det
olösliga sambandet mellan frihet och plikt, som utgör själva
kärnan i det sedliga medvetandet. Härmed betygar sig staten
såsom ett oumbärligt led i den sedliga världsordningen.
Vi äga emellertid ej kännedom om en tid, då staten
begränsat området för sin verksamhet till allenast att upprätthålla
rättssordningen. Uppgifter, vilka överstigit de enskildas
krafter, vare sig de avsett att höja folkets materiella livsvillkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
