Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Statens ställning till kyrkans frihetskrav. Av Gustaf Ribbing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 GUSTAF RIBBING
sorg om envar medborgares välfärd, högre rättfärdighet i
samhällsförhållandena — med tvingande myndighet anbefaller sig
inför varje känsligt rättsinne. Lika litet kan betvivlas, att
statslivets utveckling under översebar tid kommer att fortgå i denna
riktning.
De medel, genom vilka staten har att förverkliga dessa
uppgifter, de elementäraste såväl som de finast utgestaltade, bära
alla tvångets prägel. Än genomdriver staten medelst straffhot
iakttagandet av den lagfästa ordningen. Än låter den genom
sina organ utföra de åtgärder den finner erforderliga och
uttager genom beskattning de medel, som tarvas därför. Och på
annat sätt kan det ej vara. Den stat, som ej förmår i nödfall
mot de enskildas vilja genomföra sina syften, kan ej äga bestånd.
Att på detta sätt för genomförande av sin vilja äga tillgång
till en oemotståndlig tvångsmakt innebär ju en fruktansvärd
styrka. Det inses av alla. Mindre allmänt inses, att den
styrkan har sina gränser. Tvånget hör hemma i den yttre
handlingens värld. I viljornas värld, där handlingarna beredas, är
dess verkningskraft begränsad. Detta blir märkbarare, ju mera
invecklade de uppgifter äro, som skola genomföras, ju
hårdhäntare och närgångnare de ingrepp i de enskildas
intressesfärer äro, som påkallas för uppgifternas förverkligande. Frågan
blir då, om statens verkningsförmåga vuxit i samma grad som
uppgifterna. Att en viss stegring därutinnan ägt rum torde
vara uppenbart. Statens administrativa apparat är större och
effektivare än under tidigare perioder. Statsförvaltningens teknik
har fullkomnats. Dock synes den ej hava vuxit ifatt de
mångfaldigade uppgifterna. Härom äga vi en färsk erfarenhet från
kristidslagstiftningens tid. Väl må denna lagstiftning hava gjort
sig skyldig till misstag i fråga om omfattning och
verkställighetsanordningar. Men till sitt huvudsakliga innehåll var den
ett av tidsomständigheterna påkallat utslag av statens plikt att
sörja för medborgarnas elementäraste behov. Och dock blev
den i stor utsträckning verkningslös, emedan den i allt för
ringa grad var uppburen av den allmänna meningen. Detta
var blott en yttring bland många likartade därav, att ju
ömtåligare det område är, vilket staten lägger under sin ordnande
makt, dess lättare står han maktlös gent emot laglösheten.
Och för var gång denna vinner i striden mot statsviljan, täres
det på laglydnadens grund i folksjälen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
