Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Demokratien i vår högre skolbildning. Av J. A. Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMOKRATIEN OCH VAR HÖGRE SKOLBILDNING 201)
klassens» regim har jag så långt jag minns tillbaka ingen
beundran hyst.
Men jag kan icke låta bli att se, hurudan demokratien ännu
är till huvud och lemmar. Och inför den synen blir det ett
problem, huru det skall gå med det Sverige jag älskar. Det
Sverige som är kallat att höra Guds rike till, som sedan tusen
år brukat »söka kyrka», som sedan fyrahundra år hört Luthers
evangelium, som sedan trehundra år stått på framskjuten post
i striden för kristlig och andlig och kulturell frihet — fädernas
Sverige och barnens.
Jag känner icke igen detta mitt Sverige i herr Edens politik
och i Hjalmar Brantings materialistiska fritänkeri och i Värner
Rydéns skoltankar och i Arthur Engbergs kyrkotankar.
Jag vill mobilisera mitt Sverige mot detta — mot det som
icke är Sverige.
Storhetsvansinne!
Jå, kanske det. Men då, då är jag hellre vansinnig
tillsammans med ingen än klok med allt som heter Allehanda i den
politiska partivärlden. — — —
Läroverkens utbrytande ur det gamla livssammanhang, vari
de stått sedan Gustaf II Adolfs och Johannes Rudbeckii tid,
försiggick, såsom nästan allt under vårt politiska dekadansskede,
utan att man »tänkte på någonting». Inte tänkte man just på
någonting i Oskar II:s tid! Nej, då reformerade man. Och
bland de stora reformerna var just »den stora
läroverksreformen», såsom termen än i dag lyder.
Stadgan är given Kristiania slott den 18 februari 1905. Det
är ominöst; reformen borde även i det yttre bära signaturen
av tidevarvets ynkedom.
Kontrasignant är Carl von Friesen. Jag vet ingenting
närmare om honom, men antar att han, stockholmaren och
riksdagsmannen, just inte visste vad han var med om.
Att den andre reformatorn, Ernst Carlson, som jag på
närmaste håll gjort bekantskap med, icke visste vad han gjorde,
det synes mig fullständigt klart. »Höga C» var över huvud en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
