Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Danmarks kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danmarks
kris.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm 26. 4. 1920.
Söndagen den 14 mars detta år blev en bedrövelsens
dag för danska hjärtan. Folkomröstningen i Slesvigs
andra zon grusade på ett smärtsamt sätt de särskilt på sistone högt
spända förväntningar, som knutit sig till resultatet av
Versaillestrak-tatens andra plebiscit i ordningen. Det första, i Nord-Slesvig något
mer än en månad tidigare, hade ju blivit en glänsande seger för
den danskhet, som en gång tvangs sänka sin Dannebrog »for 0rnens
klo». Av vid pass 100,000 där avgivna röster hade tre fjärdedelar
tillfallit Danmark, och det blomstrande landet norr om den
senhösten 1918 uppdragna Glausenska linjen, den av danska regeringen
auktoriserade vattenskiljaren mellan övervägande tyska och
övervägande danska folkströmningar, kunde alltså i sin helhet betraktas
som återvunnet till kungariket. Att där i sydväst framträdde en rätt
stark tysk bastion kring staden Tönder, detta gamla upprorsnäste
och säte för en lönande boskapshandel, behövde i kraft av
fredsbestämmelserna ingenting betyda, eftersom hela första zonen skulle
räknas som en enhet. Den s. k. Tiedje-linjen, som åt Tyskland
vill rädda dessa sträckor, torde åtminstone tills vidare få betraktas
såsom ur räkningen, då ingen dansk meningsriktning synes reflektera
därpå och å andra sidan Tysklands bemödanden främst koncentrera
sig på att hävda Tysklands rätt till Flensburg och det övriga
Mellan-Slesvig mot de danska anspråk, vilka ej låtit avskräcka sig av andra
zonens röstsiffror, ogynnsammare för danskheten än de motsvarande
i första zonen för tyskheten.
Vid kraftmätningen inom detta blandade nationalitetsområde, till
utsträckningen så stort som Lolland och med en befolkning av 109,000
personer, därav 63,000 enbart i Flensburg (enligt 1910 års folkräkning),
kunde båda parterna räkna med såväl stora fördelar som stora
nackdelar.
De danska patrioterna förtröstade främst på, att Flensburg,
utposten sedan gammalt för danskt sinnelag, skulle visa ett vackert danskt
procenttal. 1867 hade staden röstat danskt, en moraliskt vägande
manifestation, avgiven i den omedelbara skuggan av Pragfreden. Den
danska överviklen, som det året ej var stor, förvandlades sedan till
mindretal; omslag skedde 1881 och 1884 tack vare folkledaren Gustav
Johansens breda, medryckande kraft, men sedan bar det stadigt
nedåt, allt djupare och djupare nedåt. Den tyska arméns
sammanbrott kom emellertid danskheten i Flensburg att mäktigt flöda fram
starkare än på länge; 1919 voro i stadens danska väljarförening in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
