Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Danmarks kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 DAGENS FRÅGOR
skaffa med riksdagspartiernas ultimatum till hr Zahle. Hr Franz
von Jessens pressrapporter från Paris synas vidare ge vid handen,
att uppmuntringar från ententehåll ej alldeles saknats. Men
obestridligt är, ej minst i belysningen av vad som senare inträffade, att
Venstres anslutning till nyvalskravet influerats av partiets
obenägenhet för den under dryftning varande valreformen med dess
självfallna konsekvens: förlusten av flera mandat för J. O. Christensens
parti.
Händelserna följde raskt och dramatiskt, som det tyckes trots allt
ganska oförberett för oppositionen. Konung Christian avskedade
ministären Zahle, då denna ej ville gå med på nyvalskravet. Efter en
serie besvärliga förhandlingar, som faktiskt en hel dag ställde
Danmark utan parlamentarisk ministär, utnämndes den opolitiska
ministären Liebe. Denna hann under sin korta tid just ej mer än
offentliggöra sitt program: uppskov med Flensburgfrågans avgörande,
nya val till folketinget i slutet av april och därefter ministärens
avgång.
Konung Christians steg att avskeda hr Zahle var till en viss grad
en handling i hastigt mod, då monarken ej förvissat sig om, att en
efterträdare genast fanns i beredskap, utan utgått från att hr Zahie
skulle befinnas villig fungera intill krisens lösning, vilket den
förnärmade hr Zahle alldeles icke ville. Om det oppositionella
Flens-burgprogrammet må man f. ö. tänka vad man vill, men om Konung
Christians konstitutionella rätt att låta ministären avträda kan icke
uppstå det minsta tvivel. Talet om en »statskupp» blir i den
situation, som här förelåg, ur alla synpunkter ett oförnuftigt tal.
Konsekvensen därav blir nämligen ingenting annat än proklamerandet
av full frihet för en vacklande ministär utan parlamentariskt flertal
att sitta, så länge den behagar. Det är synnerligen betecknande, att
man på visst håll i svensk vänsterpress, där »statskuppens»
oförsvarlighet och monarkiens landsvådlighet som skarpast nagelfarits,
velat göra gällande, att en president med vida större rätt än kung
Christian kunnat taga det steg denne valde, eftersom en president finge
förutsättas ha bättre känning med — partierna! Det år svårt att gå
längre i ren godtycklighet. Men den hypernervösa skräcken för
upp-lösningsprerogativet och utrönandet av den verkligen förefintliga
»folkviljan» tyckes v*ara ett vänstersymtom i tiden.
Den danska vänstern begick den oförsvarliga gärningen, att den
besvarade monarkens konstitutionella och parlamentariska aktion
med en utomparlamentarisk aktion. Socialdemokratien lyfte
storstrejksvapnet, och det radikala partiet följde viljelöst med. Danmark
stod, när påskhelgen närmade sig, inför en häftig inre kris.
Den fredliga upplösningen av denna kris får å ena sidan
tillskrivas radikalernas omsider vaknade ängslan för de beträdda vägarna,
mot vilka allt vad borgerligt hette i Danmark måste uppresa sig, och
å andra sidan den olika syn på valreformen, som utmärkte den
kungavänliga koalitionens båda huvudgrupper. Det konservativa
folkpartiet hade kraftigt verkat för en rättelse av valsättets oegentlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
