Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Söndringen bland segrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 255
kuppförsök, och man erinrar sig med bekymmer Frankrikes oerhörda
manskapsförluster under kriget i jämförelse ej blott med Amerikas
utan även med Englands. Det är väl snarare dessa enerverande fakta
än någon blind hämndlystnad, som alstrat de stämningar, ur vilka
den senaste konflikten framgick, fastän som medverkande orsak nog
bidragit det franska militärpartiets ännu ej uppgivna, flitigt av t. ex.
Maurice Barres tolkade förhoppningar på en faktisk Rhengräns, på
€n fullständig »avpreussning» av västra Tyskland och på återställandet
av en Mainlinje mellan ett av ententen beroende Syd-Tyskland och det
hatade Preussen.
Krisen förbereddes genom det förslag till tvångsåtgärder, som
utarbetats under Fochs ledning för att bestraffa övergrepp mot en
staka officerare, avtvinga Tyskland den traktatbestämda,
överdrivet vittgående arméreduceringen och äntligen säkerställa de utfästa,
för Frankrikes industri och hela ekonomi högst nödvändiga
kolleveranserna. Innan denna aktion hann komma till utförande, utbröt i
Tyskland den Kappska motrevolutionen, och i samband därmed
anhöll den från Berlin förjagade tyska regeringen att för ordningens
återställande temporärt få öka den truppkontingent, som Tyskland
enligt avtal av augusti 1919 fått tillåtelse att tills vidare få behålla
inom den neutrala zonen. Utrymmet medger ej något detaljerat
ingående på de invecklade och omstridda förhandlingar, som sedan
följde. Från franskt håll uppställdes besättandet av Frankfurt och
andra städer i Mainområdet såsom villkor för tillåtelsen. Detta
avböjdes av Tyskland, där under tiden Kapp gjort fiasko, men i stället
en ny fara för samhällsordningen uppstått genom spartakisternas
hotfulla makttillväxt i Ruhrområdet. Enligt tysk uppgift under
påtryckning från den av »röda armén» tyranniserade befolkningen inryckte
då några avdelningar av »Reichswehr» i Ruhrområdet för att genom
den röda arméns avväpning befria arbetarna där från spartakistiska
yrkesrevolutionärers herravälde. I Paris däremot har man
accepterat general Degouttes i en proklamation offentliggjorda version, att
»Berlinregeringen under militärpartiets tryck anordnat en plötslig
offensiv av riksvärnet mot Ruhrområdets arbetare». Denna sistnämnda
förklaringsgrund förefaller ytterst osannolik, men obestritt är, att den
tyska åtgärden företogs i strid mot fredsfördragets bokstav (artikel
43) och att den därför, rent tekniskt sett, kunde framställas som »en
fientlig handling mot signatärmakterna och ett försök att störa
världsfreden» (artikel 44). Faktiskt hade man naturligtvis vid förbudet för
Tyskland att hålla trupper inom den neutrala zonen tänkt på
strategiskt hot mot Frankrike och ej på någon trygghet för
revolutionärer mot tyskt polistruppsingripande.
Franska regeringen vände sig nu till sina allierade, men fann hos
dem ingen benägenhet för omedelbart militärt inskridande, och den
beslöt då att utan bemyndigande handla på egen hand, varvid dess
aktion bestod i besättande av Mainstäderna som ett slags pant
åtminstone för de tyska truppernas tillbakadragande, sannolikt även för
uppfyllande av längre gående önskemål. Liksom tyskarnas åtgärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
