Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Steril skogspolitik. Av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 BERTIL BOETHIUS
ska trävaruindustriens fortbestånd och dess möjlighet till
vidare utveckling, icke i någon mån motsvarats av verkligheten.»
Det obestridliga faktum, på vilket det sista yttrandet stöder
sig, torde väl näppeligen innebära något annat än att effektiva
former funnits för fortsatta, eventuellt utvidgade avverkningar
på den bönderna förbehållna skogsmarken. I verkligheten ligger
väl häri intet överraskande: bland rimliga farhågor beträffande
Norrlandslagstiftningens verkningar kan man väl knappast
räkna den, att skogsbestånden ej skulle bli avverkade, därför
att de lämnades i de ekonomiskt svagastes — och alltså av en
hastig realisation mest beroendes — händer. Men vad man
behöver vinna klarhet om är, huruvida de former för skörd
och föryngring av skogen, som lagstiftningen premierar, äro
förenliga med rikets, den jordbrukande befolkningens och
industriens varaktiga bästa.
Den nuvarande svenska jordfördelningen — eller i det
nordligare Sverige åtminstone dess principer — härrör från en tid,
då skogen utom i bergsbrukstrakterna ännu ej blivit råvara för
en storindustri och alltså stod lågt i pris. Ödsel i
konsumtionen av skogsprodukter, ringa intresse för återväxtens
främjande och boskapsskötselns grundande till väsentlig del på
skogsmarkens svaga foderproduktion framdrevo under sådana
förhållanden stegrade anspråk på utrymme i skog och mark.
Följden blev, att mängder av jordbruksfastigheter vid den
plötsliga prisstegringen å skogsprodukter under förra
århundradet befunnos sammankopplade med för dem i deras
egenskap av jordbruksfastigheter obehövliga naturrikedomar
och detta i en utsträckning, som flerstädes vände intresset
från jordbruket till skogsaffärer. Att skogen gjorde gårdarna
till begärliga spekulationsobjekt, måste i hög grad påskynda
den allvarliga företeelse, som kallats jordmobiliseringen under
1800-talet, och var framför allt ägnat att undergräva de gamla
arvssedvänjorna, som århundraden igenom tryggat
bondejordens övergång från den ena generationen till den andra. Det
kunde synas rättvist och billigt att lämna en medarvinge
företrädet till en mödosam om än socialt eftersträvansvärd
livsgärning, men när lättköpta och oförtjänta realisationsvinster
locka, fordrar var och en med full rätt att få ut sin fulla andel.
I norra Sveriges skogstrakter, där förloppet varit mest
typiskt, fortskred realisationen av bondhemmanens skog på väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
