Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 25. 5. 1920 - Finlands strävan till Norra Ishavet - Tyska generalstabens avdelning III B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 DAGENS FRÅGOR
området övergingo till Norge. Jå, man kunde mellan raderna
förstå, att Pasviksälvens tillgodogörande i flottningsavseende och dess
forsars eventuella utnyttjande för elektriska kraftanläggningar bättre
skulle kunna ske, om en och samma stat kunde disponera båda
stränderna åtminstone på vissa sträckor. Tanken om
Boris-Gleb-områdets inkorporering med Norge föranledde en högljudd protest
från den ryska föreningen i Kristiania, som framhöll Rysslands krav
på att få behålla den med så starka traditioner omgärdade utposten
för den ortodoxa läran.
Under de finländsk-ryska förhandlingarna i Systerbäck har Finlands
krav på Petsjenga-området varit föremål för överläggningar; helt
oväntat gjordes samtidigt ett inlägg av den norska regeringen, som
förklarade sig vilja bli i tillfälle att yttra sig i frågan. Båda
de förhandlande parterna ha avvisat den norska inblandningen, som
av dem ansetts opåkallad, enär det ej satts ifråga att förändra de
norska gränsförhållandena. Det är ännu höljt i dunkel, vilka åsikter
den norska regeringen anser sig berättigad framställa. Är det
måhända samma synpunkter, som enligt ovan från norskt håll
framkommo under frågans dryftande i mars 1918? Klarhet härutinnan
torde komma att vinnas, när de avbrutna förhandlingarna åter
upptagas, ty efter allt att döma, är man i Norge föga benägen att
acceptera den för Finland bekväma förhandlingsformel, som förordats
i Helsingfors, nämligen att uppskjuta alla norska önskemåls
framställande, till dess Finland genom förhandlingen med Råds-Ryssland
fått erkänd ställning som Norges närmaste granne vid Ishavsbukten.
När efter novemberrevolutionen 1918 de tyska
arkiven öppnades för de nya makthavarnas
representanter, blev också helt naturligt den
institution som under kriget varit mest och intensivast hatad av alla,
nämligen censuren, föremål för mycken uppmärksamhet, och talrika
pressinlägg, vanligen hållna i den mest aggressiva tonart, talade sitt tydliga språk
om hur folkmeningen reagerat mot dess drakoniska åtgärder. Ett
synnerligen lärorikt arbete av den sydtyske journalisten d:r Kurt Muhsam,
på sin tid refererat i denna tidskrift (häft. 3 av årg. 1919), gav
detaljerade upplysningar om hur censuren fungerat och meddelade
åtskilliga enskildheter av stort intresse, vilka voro ägnade att i hög grad
belysa den tyska opinionsbildningen, särskilt under krigets senare
skede. Muhsams framställning riktade sig mot censuren i allmänhet
men hade icke direkt spets mot någon särskild person; de flesta
andra i pressen och parlamentet framförda angreppen hade däremot
en tydlig adress, och den man, vilken sålunda utpekades såsom
ansvarig för de vilseledande eller, som de mera hetsiga bland angriparna
uttryckte sig, lögnaktiga och förfalskade uppgifter, med vilka
allmänheten under kriget blivit överöst, var chefen för avdelningen III B
i generalstaben (byrån för anskaffande av upplysningar om fienden),,
majoren, sedermera överstelöjtnanten W. Nicolai. Hans namn
tillhörde dem som man då och då under kriget hörde nämnas av de
Tyska
generalstabens
avdelning III B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
