Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 25. 5. 1920 - Tyska generalstabens avdelning III B - Den avslöjade Harden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 305
stämningen allt mer nervös. Pressen, som ursprungligen ej begärt
båttre än att tro på stora högkvarterets rapporter, visade allt oftare
tendenser till skepsis, och avdelning III B svarade med att påyrka
skärpta tvångsåtgärder och utvidgad censur. »En hänsynslös och
genomgripande uppsikt över pressen» var Nicolais program.
Upprepade gånger framställdes förslag i denna riktning till
Bethmann-Hollweg, men denne avböjde dem på det bestämdaste.
Vad de enskilda pressorganen beträffar, riktar sig Nicolai
huvudsakligen mot de ledande liberala bladen Berliner Tageblatt och
Frankfurter Zeitung, vilkas verksamhet enligt hans mening varit av den
mest ödesdigra betydelse för Tyskland. Även Härdens Zukunft
räknar han till de skadligaste företeelserna inom den tyska pressen.
Med ord av erkännande omnämnas däremot de av det stora
Ull-steinska förlaget utgivna organen, Vossische Zeitung, Berliner
Mor-genpost m. fl. Förlagets chef, d:r Bernhard, ställde ävenledes
sin erfarenhet till den militära pressledningens förfogande. Men trots
dessa enstaka erkännanden är det t}?dligt, att Nicolai innerst anser,
att så gott som hela den tyska pressen under kriget utövat en för
riksintressena skadlig verksamhet. Klagomål över dess bristande
sammanhållning, dess otillräckliga stramhet och dess alltför
vittgående känsla för objektiva synpunkter återkomma ständigt och jämt.
Nicolais ideal hade tydligen varit en press, där alla organ dirigerats
från ett enda håll, sagt samma saker och propagerat samma
krigsmål. Man måste häpna över den oerhörda brist på psykologiskt
sinne som här framträder, särskilt som man ej ett ögonblick kan
betvivla författarens uppriktiga patriotism och oegennyttiga syften.
Men han synes leva i en helt annan värld än vanliga människor,
en värld av onyanserad rätlinjighet och mekanisk organisation, där alla
den reala tillvarons tusentals irrationella faktorer äro eliminerade.
Emellertid är världen nu en gång — lyckligtvis — icke sådan och
icke ens den mest järnhårda tyska vilja lär kunna bringa den
därhän. Att Tysklands stora militära intelligenser icke förstodo detta
eller icke ville förstå det var tvivelsutan en av de faktorer, som
kraftigast medverkade till rikets fruktansvärda sammanstörtande.
För åtta år sedan utgav Maximilian Härden sina tre
band Kö p fe, det verk som väl för framtiden
kommer att gälla som den egendomlige skriftställarens mest karakteristiska
och, med alla sina svagheter, mest betydande: ett vittnesbörd om hans
rastlösa, åt alla himmelsstreck jagande intressen, hans ofta glänsande,
ofta onaturligt skruvade stilkonst, hans vetande lika mycket som
hans jäktan efter effekter. Kort före novemberrevolutionen 1918
utsände utgivaren av Zukunft två nya delar uppsatser, betitlade Krieg
und Friede. Den som med minnet av Härdens verksamhet i skrift
och tal under särskilt förra delen av kriget bevittnat den
självupp-givelsens propaganda han drivit efter sedan denna bok utkommit
har måst fråga sig, hur många spår av den genomgripande
sinnesändringen som hunnit avsätta sig i den retrospektiva essaysamlingen.
Den avslöjade
Härden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
