Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 23. 8. 1920 - Riksdagsbesluten i värnpliktsfrågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 361
innebörd, så finner man, att specialtruppslagen genom dessa
hemförlovningar blivit försatta i en ur utbildningssynpunkt
ogynnsammare ställning än till och med infanteriet. Detta truppslags
motsvarande årsklass hade visserligen fått tiden för sin första tjänstgöring
minskad med över halva dagantalet, men bestämmelserna härom
hade dock utfärdats i så god tid, att en planläggning av utbildningen,
med de ändrade förhållandena för ögonen, kunde vara möjlig. Man
kunde då åtminstone hoppas på något resultat. Vad däremot
kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna beträffar, utfärdades ordern
om nedskrivningarna, efter en lång tid av ovisshet och väntan, mitt
under det pågående utbildningsårets lopp, varigenom en hel period
av detta — just de för trupputbildningen avsedda och mest lämpade
månaderna — helt enkelt bortskärs. Varje hemförlovningsomgång
utgjorde visserligen endast omkring 50 dagar, men av skäl, som varje
med förhållandena förtrogen person väl känner, kan man gott påstå,
att årsklassens första utbildning i verkligheten var slut med det att
den första omgången hemförlovades, vilket skedde redan den 16 maj.
Läget vid de flesta förband av de ifrågavarande truppslagen var
nämligen från denna tidpunkt och ända till repetitionsövningarnas början
sådant, att den i tjänst kvarvarande, fåtaliga personalen till nästan
hela sin styrka åtgick till vakt, handräckning och hästvård. Behovet
av dylik tjänst blir icke nämnvärt minskat genom att en del av de
värnpliktiga skickas hem, och de åtgärder de militära
myndigheterna kunde vidtaga för att såvitt möjligt förbättra situationen
förmådde endast i ringa grad nedbringa beslutets skadliga
verkningar. Att befälet under sådana förhållanden måste få ett svårt
och otacksamt arbete är ju lätt att inse; likaså är det förklarligt,
om intresset brister hos värnpliktiga, som endast teoretiskt få lära
sig, hur ett truppförband brukar se ut, och vilka under de korta
övningsrepriserna ständigt och jämnt måste röra sig med fingerade styrkor.
Vad de värnpliktiga studenterna beträffar, så framträda
olägenheterna av hemförlovningen i om möjligt ännu skarpare ljus.
Innebörden av den ifrågavarande åtgärden kan i korthet sägas vara den,
att studenternas värnpliktstjänstgöring plötsligt avbröts i det ögonblick,
då de från den förberedande befälsutbildningen skulle övergå till att
vid trupp tillämpa de lärdomar som vunnits under det gångna
utbildningsåret. Att ett särskilt vid infanteriregementena välbehövligt
tillskott av instruktörer för de nyinryckande värnpliktiga därigenom
gick förlorat, var ju redan det en allvarlig olägenhet. Såsom en
ännu skadligare följd av hemförlovningen måste dock betecknas, att
den övning i förande av trupp, som särskilt årets regementsmöte
skulle ha givit studenterna, helt bortföll. Värst av allt var dock,
här likaväl som vid specialtruppslagen, det osäkerhetstillstånd under
vilket arbetet måste bedrivas, och vilket förryckte eller rent av
omöjliggjorde en planmässig utbildning.
Det framhölls förut, att 1919 års värnpliktsklass av infanteriet
trots allt syntes att i detta hänseende få en mindre ogynnsam ställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
