Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Lantförsvarets förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3H4 LANTFÖRSVARETS FÖRFALL
sent» och icke utan skäl, men så galet som under 1918—1919
var det dock aldrig. Inkallelseorder, order om kurser m. m.
kommo i regel så sent, att man icke ens med hjälp av telefon
och telegraf kunde i tid fullgöra dem. Något slags verklig
ledning uppifrån, huru utbildningen för de värnpliktige och för de
fast anställda skulle ordnas, fick man aldrig — helt naturligt
för övrigt, då den ena utbildningsperioden ej var den andra
lik och alla ansökningar om utbildningsmateriel utan vidare
avslogos.
Just detta sista visar, att man ej uppsatt för sig ett mål med
utbildningen. Ända sedan 1918 har det varit omöjligt för den
utomstående och säkert också för de invigde att förstå, vad man
åsyftat med alla dessa vid olika tider och för olika antal dagar
inkallade värnpliktige. Jo, ett ändamål var tydligt, nämligen
att bereda tillgång till »handräckning» och i Stockholm till
vaktmanskap. Men i övrigt? Det hela förefaller vara ett
fruktansvärt slöseri med arbetskraft och pengar. Det är icke nog med,
att de sista årsklasserna sins emellan förete de allra största
olikheter i utbildningshänseende, utan inom samma klass tinnes
en mångfald variationer, att nu inte tala om de olika
fördelningarna och regementena. Endast ett är gemensamt, icke en
man är fullt utbildad ens efter de allra blygsammaste anspråk.
Och till råga på allt tycks planlösheten fortfara. Ännu i
sommar har det hänt vid infanteriet att, sedan de värnpliktige
varit i tjänst några veckor och således hunnit få den allra första
fernissan, de hemförlovats av Kungl. Maj:t på 16 dagar, vilket
uppenbarligen betyder detsamma som att börja om från början.
Det hela är ur mobiliseringssynpunkt kaos. 1918 och 1919
års klasser kunna helt enkelt icke vara mobiliserbara, vilket
förmodligen vid vissa regementen betyder, att dessa ej kunna
mobilisera med planenlig styrka. Därtill kommer, att det
överallt börjar bli brist på plutonchefer och underbefäl vid
mobilisering till följd av den förkortade utbildningstiden, som ej medger
utbildning av värnpliktige dylika.
En illustration till det rådande kaos är årets repetitionsövningar
vid infanteriet; där mötas 1917 års klass, fullt rekrytutbildad,
men ej truppförbandsutbildad, 1918 års klass med ungefär samma
utbildning som förr de icke vapenföra och 1919 års klass, som
ligger i tjänst sedan slutet av juni med undantag av 16 dagars
hemförlovning. Med en så sammansatt trupp och vakanta be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
