Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Industriell demokrati. Av Otto Järte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIELL DEMOKRATI
AV BYRÅCHEFEN OTTO JÄRTE
Vad menas med slagordet »ekonomisk eller industriell
demokrati» som politikerna numera så ofta föra på tungan?
Begreppets innebörd är skäligen oklar. Vanligen torde därmed
avses arbetarnas — med eller utan vinstandel — genom
särskilda »driftråd» utövade inflytande inom ett förelag, evad det
gäller löne- och arbetsvillkorens gestaltning eller därutöver
medbestämmanderätten över själva ledningen. Anhängarna av
ekonomisk demokrati i denna senare, radikala mening ha
merendels olika motiv för sin åskådning. Hos oss i Sverige synes
t. ex. statsminister Branting av vissa uttalanden att döma vara
böjd att förenkla problemet därhän, att en demokratisering av
det ekonomiska livet endast skulle vara en naturlig och
ofrånkomlig konsekvens av den parlamentariska majoritetsprincipens
seger inom statsstyrelsen. En annan svensk vänsterman, lektor
Ernst Wigforss, ser i den ekonomiska demokratien ett slags
arbetarklassens lärlings- och gesällfostran för »gille-socialismens»
mästerprov. Våra hemmabolsjeviker intressera sig endast för
driftråden i den mån de kunna anses vara en miniatyr av
Moskvasovjeten. Och många borgerliga äro sympatiskt stämda
emot massväldets utsträckning även till det ekonomiska
området, därför att det passar i stycke med stundens partitaktik
eller eljest anses vara ett uttryck för den oemotståndliga
tidsandan.
Uppfattningarna äro sålunda tämligen skiftande. Alla kunna
emellertid vara eniga därom, att frågan om ekonomisk eller
industriell demokrati i särskild grad torde böra betraktas mot
bakgrunden av rådande tidsförhållanden. Dessa tidsförhållanden kunna
karaktäriseras som revolutionära i en mera betydelsefull
omfattning än franska revolutionen och Napoleonsepoken för 100 år
sedan. Det är givet, att när den moderna arbetarklassen,
proletariatet, är protagonisten i detta skådespel, också hela
komplexet av socialpolitiska frågor utsättes för tidens oro och vånda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
