Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Kyrkliga enhetssträvanden. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKLIGA ENHETSSTRÄVANDEN 413
målsmän har den haft i biskoparna Anderson i Chicago och
Brent i västra Newyork, och en lekman, Robert H. Gardiner,
har helt ägnat sin betydande personliga förmåga och även
avsevärda ekonomiska resurser ät dess förverkligande. Jordklotets
alla hörn ha översållats med broschyrer och litteratur om
världskonferensen. En kvartalsskrift, The Constructive Quarterly
Review, har grundats som en neutral plattform för teologisk
diskussion av hithörande frågor.
Sedan de flesta amerikanska kyrkor anslutit sig till rörelsen^
ha inbjudningar till konferensen högtidligt framförts under åren
före och under världskriget till de europeiska kyrkorna.
Kommissioner ha för ändamålet besökt de österländska kyrkorna,
där de fingo ett oväntat hjärtligt mottagande. Den ortodoxa
kristenheten visar i våra dagar en anmärkningsvärd iver att
komma i kontakt med västerns kyrkor. Ej ens Vatikanens
välkända non- possumus-taktik avskräckte världskonferensens
härolder. I en förtrolig intervju framlade biskop Anderson
och hans följeslagare planen för Benedikt XV och hans
statssekreterare. Hans Helighet lyssnade intresserat — och
förklarade vid samtalets slut, att han skulle bedja för konferensen^
att den måtte ledas till lydnad mot den heliga stolen. Rom
känner ingen annan väg till kyrkoenhet än underkastelsens.
På andra håll hade man bättre lycka. Englands kyrkor
omfattade tanken med värme. Till Norden kom man ijuni!919?
då även Upsala besöktes. Vid detta tillfälle diskuterades bl. a.
de båda konferensplanernas inbördes förhållande — till full
tillfredsställelse för båda parter. Sedan dess existerar också en
svensk kommission för världskonferensen (med biskop
Lindberg som ordförande). Till Tysklands evangeliska kyrka
framfördes inbjudningen först efter kriget, men blev av
Evangelister Kirchenausschuss bryskt avböjd — väl jämte Rom det enda
avslaget vad Europa angår.
Över huvud är det påfallande hur världskonferensens
budbärare på skilda håll mötts av gryende tankar i riktning mot
kyrkligt enande, och hur dessa stundom halvt omedvetna
strävanden livats och fått uttryck genom mötet med det
amerikanska uppslaget. Allra mest påfallande är denna inverkan i
England, där början till ett närmande redan förut ägt rum mellan
episkopalkyrkan och frikyrkorna. Båda dessa parter tillsatte
kommittéer för världskonferensen, och en mindre grupp dele-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
