Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1. 10. 1920 - Eupen och Malmedy - Sinn Fein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 427
falle förklara, att alla som antecknade sig på listorna skulle få stora
olägenheter härav eller bliva utvisade».
Skriften går närmare in på de olägenheter som hotade den som hade
lör avsikt att anteckna sig på listorna och utreder vidare de
historiska, språkliga, nationella, kyrkliga och ekonomiska förhållandena.
I fråga om befolkningens mening säger den: Det överväldigande flertalet
av befolkningen är för att kvarbliva hos Tyskland. I februari 1919, i
en tid, då belgiska trupper redan hade ockuperat distrikten, fattade
kretsdagen i Malmedys distrikt (ungefär detsamma som ett landsting
i Sverige) ett enhälligt beslut att förbliva hos Tyskland. Något senare
blevo inofficiella listor sända omkring både från belgisk och tysk sida,
för att möjliggöra en överblick över befolkningens mening. Efter några
få dagar hade den tyska listan 8,000, den belgiska endast 400
underskrifter. För några få veckor sedan, efter den nu verkställda
officiella »omröstningen», sändes från tysk sida en ny inofficiell lista
omkring i distriktet Malmedy. Överallt där den cirkulerade skrev
ett överväldigande flertal av de röstberättigade under. Men den belgiske
guvernören förbjöd snart listans vidare kringsändning. Skriften
hänvisar slutligen till ententens löfte att befolkningens sanna mening
skulle bliva fastställd och anhåller därför att folkförbundsrådet skall
förklara den av Belgien ledda omröstningen för ogiltig.
Även Tyska riket stödde befolkningens talan under en längre
notväxling. Första gången förekom ärendet i Nationernas förbunds råd
vid dess majsammanträde i Rom, då beslutet blev att avvisa
ärendets upptagande, emedan den i fredstraktaten föreskrivna tiden för
>•• folkomröstningen» ännu icke var utgången och saken därför icke
ännu föll under förbundets jurisdiktion. Emellertid beslöts att låta
detta utslag i förbundets Journal officiel följas av dokumenten i
saken, en ytterst upplysande aktsamling, som återfinnes därstädes
sid. 119—20 och 157—190. Vid förbundsrådets sammanträde i Paris
i september föll emellertid dornen, som konfirmerade det belgiska
besittningstagandet. Även sedan motiveringen för detta beslut blivit
tillgänglig, kan blott det omdömet fällas, att resultatet är ofattbart
ur annan synpunkt än den att Nationernas förbunds råd har tolkat
Versaillesfredens stipulation i detta hänseende mindre efter bokstaven
än efter andan, som ju tydligen avsåg Belgiens arrondering med de
båda distrikten i fullkomlig strid mot nationalitetsprincipen. Vad
som skett kan blott stärka beklagandet att Nationernas förbund
belastats med det moraliska ansvaret för detta vidriga gyckelspel.
Att världskriget egentligen borde ha tagit slut i och med det att
freden i Versailles avslöts, därom är tvivelsutan den stora
majoriteten av den civiliserade mänskligheten ense. Men dess värre gick
det med den stora freden på samma sätt som med så många andra
stora företag här i världen: programmet i och för sig var nog förträffligt
uppställt, men de uppträdande förbehöllo sig beklagligtvis rätt till
lämpliga ändringar i detsamma. Under det sista året har Europa i
själva verket knappast haft annat att göra än att rikta förmaningar
Sinn
Fein.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
