Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1. 10. 1920 - Det andliga arbetets framtidsutsikter - Läget på bostadsmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440 DAGENS FRÅGOR
ligheten lätteligen offrar många av de värden och finare
distinktioner, vilka för mänsklighetens arbete till allt större andlig
frigjordhet äro av ej oväsentlig betydelse. Exempel av liknande slag skulle
kunna mångfaldigas.
I vår materialistiska tid är det mer än någonsin nödvändigt att
hålla det andliga arbetet i ära. Men detta kräver noggrann omtanke
öm hela organismen med alla dess livskraftiga och
utvecklingsdugliga led. Vad kortsynthet här försummar eller ovarsamma händer
bryta sönder av mödosamt hopbringat kulturarv, skola kommande
släkten dyrt få betala.
Under det att på andra områden kristidens
huvudlösa ingripanden så gott som helt och hållet
avvecklats och råkat i välförtjänt vanrykte, kvarhållas de, när det
gäller våra bostäder, med ödesdiger envishet och åtnjuta alltjämt en
popularitet, som gör deras snara avskaffande skäligen osannolikt i vår
demokratiskt upplysta tid.
I Svensk Tidskrifts häfte 3, innevarande årg., har visats, hurusom
bostadstillgången under åren 1913—1919 faktiskt ökats i förhållande
till invånarnas antal i städerna, samt att den förefintliga bostadsbristen
icke kan förklaras på annat sätt än att genom hyresregleringslagen
hyran i förhållande till övriga pris undergått en relativ sänkning och
att därigenom den genomsnittliga efterfrågan på. bostäder ökats.
Utgifterna för bostadshyra ha gått ned från 15 % av totalutgifterna för
en mindre bemedlad familj före kriget till numera 7l/2 % — någon
ökning av detta procenttal är ju att vänta efter innevarande års
riksdags beslut om höjning av det fria hyresmaximum till 50 %. Detta
har för de befolkningslager, som fått »kompensation för dyrtiden» i
höjda löner och ännu mera för dem som giort vinster på dyrtiden
medfört en utvidgning av bostadsbehovet, som övervägt den
inskränkning också i bostadsavseende, vilken andra befolkningslager — främst
medelklassen — vilka staten genom sitt handhavande av
penningväsendet berövat en stor del av deras gamla inkomster, måst underkasta
sig. Resultatet har blivit en bostadsbrist, som förvärras undan för
undan, husvillhet vid varje laga fardag och över huvud ett tillstånd,
som i olika avseenden är lika skadligt, som det är parodiskt. Hyres
stegringslagen har medfört en klasskillnad mellan hushåll, som, när
lagen först antogs, nått eller passerat sitt maximum, och sådana som
alltjämt utvidgas, för att icke tala om dem som nybildas. Den är
inrättad efter ett samhälle, där ingen gifter sig och ingen får barn, där
ingen behöver flytta från en ort till en annan, där ingen dör och där
ingen måste rätta mun efter matsäcken, när inkomsterna minskas,
o. s. v. Och den för med sig de mest vittgående verkningar, bl. a. genom
att i stor utsträckning låsa fast arbetskraft vid olika orter och
sysselsättningar, varigenom både näringslivets produktionsmöjligheter i högsta
grad förringas och arbetslöshetsfaran vid minsta rubbning inom
näringslivet blir dubbelt hotande. Den hör verkligen i allra eminentaste
grad till »det glade vanvits» tid, när det allmänna skulle allt bestyra
Läget på
bostadsmarknaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
