Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Georgius Redivivus. Av Johnny Roosval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470 JOHNNY ROOSVAL
allra nederst på marken slockna färgerna mer och mer.
Gul-och mörkbruna terrängtoner blandade med mörka blodfläckar
och gröngrå likdelar.
Detta från en neutralare botten allt starkare uppflammande
av färger, varvid den koloristiska stigningen motsvaras av de
plastiska formernas uppåtvirvlande furia, är kompositionen i
en Rubens Bachanal, översatt från barock till gotik. Se tavlan
i Nationalmuseum, och tillåt förf. hänvisa till beskrivningen i
Konsthistoriska sällskapets publikation, första årgången.
Under restaureringen har hjälmen, som icke hörde till
huvudet, blivit borttagen, och för drakstjärten har den ursprungliga
ringlingen blivit återfunnen. Detta och de nyfunna som sagt
från varandra distinkta färgmassorna ge ytterligare klarhet och
styrka. Draken innesluter nu ryttarstatyn som en kupig hand.
Över dess bågigt fjädrande kontur svävar hästen, vilkens
underkontur upprepar drakens kurva, varigenom denna linje inhamras
i åskådarens öga och uttrycket av spänstighet i gruppen
fördubblas.
En annan konsekvens av den gamla polykromins
framtag-ning framträder i rustningen. Den stela, tunga, gyllene
metallen har kommit till synes: raka linjer, räta vinklar, gångjärn
och skruvar, den styva, orubbliga hållningen, lodrätt i sadeln;
allting i avgjord kontrast mot det böjliga, vibrerande i de båda
djurens muskelmassor. Den för-restauratoriska jämnmörka
tonen slätade i stället ut kontrasterna (se fig. l).
Dessutom en annan motsats: helgonets anlete emot krigarens
rustning. Förut med allting brunt i brunt, gick det ena
omärkligt över i det andra. Med hjälmen på var huvudet också
mycket större. Nu är det helt spätt, nästan flickaktigt, man
anar en finlemmad gestalt under det tunga harnesket.
Utrustningens militäriska barskhet är som en puppas skal omkring
det lätta psykeartade, som utgör helgonets egentliga och
andelika väsende. Nu först se vi Sanctum Georgium, förut en
krut-stänkt väderbiten karolin. Det gyllene håret — tidigare en
snusmörk sjuttonhundratalsperuk — gnistrar som en gloria
kring de smala elfenbensbleka dragen.
Elfenben — men det måste erkännas, att just här är den
enda yta, som »restaurerats» i ordets gamla betydelse. De enda
trasiga ytorna voro Sankt Görans och prinsessans anleten,
eljest har all gammal färg och metall, om oväsentliga ripor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
