Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den tjeckoslovakiska republiken. Av Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TJECKOSLOVAKISKA REPUBLIKEN
AV FIL. D:R ALFRED JENSEN
Den 8 november i år hava jämnt tre hundra år förflutit,
sedan tjeckerna, Böhmens och Mährens slaviska
inbyggare, förlorade sin politiska självständighet i början av
trettioåriga kriget genom slaget på Vita berget vid Prag. Först genom
världskriget blev den tjeckiska frågan definitivt löst, och denna
verkan av världskriget måste ur denna speciella synpunkt hälsas
med oblandad tillfredsställelse, ty om tyskheten fått övertaget
i Europa, skulle den böhmiska frågan, tills vidare våldsamt
undertryckt, ha glött under askan för att vid första tillfälle slå
upp i ännu häftigare låga. Under världskrigets vapenslammer
försiggick denna nybildning på ett stillsamt, nästan omärkligt
sätt. Från intet håll förspordes någon protest mot denna
självständighetsförklaring, och ingen av de nya statsbildningarna i
den slaviska världen synes ha sina riktlinjer så klart utstakade
som den tjeckiska. Denna politiska pånyttfödelse kan förefalla
överraskande, men i själva verket var den förberedd nästan
halvtannat århundrade genom ett samhällsarbete, som
alltifrån första början ställde sig på en icke blott nationell, utan
ock modernt demokratisk och kulturell grund. Den var en
mogen frukt, som föll från trädet i rätta ögonblicket. Varken
Ukraina eller Jugoslavia eller ens Polen kan med så stor
tillförsikt blicka framtiden till mötes som den upplysta republiken
vid Elbes och Moldaus källflöden.
Denna tjeckiska renässans går tillbaka till Josef II:s dagar,
då den »upplysta despotismens» tyska bildningssträvanden i
förening med jämförande språkforskning och intresset för
folkpoesien indirekt främjade även den slaviska emancipationen.
Böhmen och Mähren voro då redan totalt förtyskade i städerna,
men det slaviska språket fortlevde på landsbygden och hade
till och med en lärostol vid Wiens universitet, och såväl filo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
