Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Det senaste inbördeskriget i Kina. Av C. G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänner och protegéer och säkerligen en i många avseenden
dugande och — efter kinesiska begrepp — ärlig man. Den andre
är Chang Tso-lin, guvernör över hela Mandsjuriet eller, som
det heter på officiellt språk, »de tre östra provinserna». Han
är en betydligt mer romantisk figur; han som många andra
började sin bana som rövarhövding och regerar nu ett land,
som är många gånger större än Europa. Han har under de
senaste åren hållit sig borta från de inrepolitiska striderna och
med berömvärd energi ägnat sig åt utvecklingen av sitt eget
svårstyrda rike, och när han nu ingrep i striden, gjorde han
det med en viljekraft och fördomsfrihet, som förskaffat honom
allas beundran.
Dessa två började redan 1918 misstänka, att lille Hsü kunde
bli alltför mäktig, och denne kände till fullo sin kraft, Det var
vid tiden för presidentvalet, och den då allsmäktige Tuan Chi-jui
ville ha till president Hsü Shih-chang, vilket ju också lyckades.
Samtidigt skulle det också väljas en vice-president, och till
den posten fanns det egentligen bara två kandidater, nämligen
just de två ovannämnda guvernörerna. Lille Hsü visste mer än
väl, att han måste ha deras bistånd för att få Hsü Shih-chang
vald till president, och han gjorde därför på följande sätt.
Han gick till Tsao Kun och sade ungefär så här: »Om du vill
hjälpa mig att få Hsü Shih-chang till president, så skall jag
hjälpa dig att bli vald till vice-president.» Sedan gick han
till Chang Tso-lin och sade precis detsamma. Båda herrarna
gingo i fällan. Hsü Shih-chang valdes till president, men om
vicepresidenten kunde parlamentet ej enas. Så stodo de där
bägge två med lång näsa, medan lille Hsü skrattade och fortsatte
att stärka sin armé.
Jag har berättat denna till synes föga trovärdiga historia,
som dock förtjänar en viss tilltro, då den klargör de senaste
dagarnas händelser. Hela 1919 förgick sålunda under en växande
animositet bland de breda lagren mot Anfu-klubbens ruinerande
politik samt under en allt större spänning mellan lille Hsü och
de båda nämnda guvernörerna. Det var särskilt studenterna,
som organiserade och utförde motståndet mot Anfu-klubben och
Japan; de insågo ju mer än väl, att de voro maktlösa mot
lille Hsü och hans soldater och japanska pengar i en öppen
konflikt, och de valde därför den enda utväg, som stod dem
öppen: att söka förstöra Japans oerhörda industriella marknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
