Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Det senaste inbördeskriget i Kina. Av C. G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och köpmännen fingo hjälp från ett lika oväntat som välkommet
håll: Tsao Kun och Chang Tso-lin.
Dessa båda hade alltsedan lille Hsü lurade dem på
vice-presidentvalet väntat på ett tillfälle att ge honom betalt för gammal ost,
och tillfället kom på våren detta år. Hsü trodde, att han fått
sin armé stark nog att prövas i ett allvarligt företag, och han
kom därför på den idén att återerövra Yttre Mongoliet, som
för en del år sedan lösryckt sig från Kinas suveränitet. Han
reste upp med ett par av sina nya divisioner till Kalgan och
därifrån mestadels per automobil tvärs över Gobi till Urga, där
de stackars mongolerna med sin levande Buddha omedelbart
föllo till föga och bönföllo om att genast få återförenas med
Kina. Det var ju ingen dålig kupp att sålunda utan strid erövra
detta kolossala land med dess stora, naturliga resurser, och Hsü
återkom till Peking mäktigare än någonsin. Han sysselsatte sig
därefter under slutet av 1919 och början av detta år med att
med japansk hjälp konsolidera sitt nya rike. Japanerna strömmade
in i Mongoliet med sina dåliga varor, sina geishor och sitt opium,
och gruv- och landkoncessioner i massor såldes till dem.
Men Nemesis vakade, och det var just, när lille Hsü stod på
höjden av sin makt som det första slaget kom. Som bekant
ha de fyra södra provinserna i Kina sedan tre år tillbaka
förklarat sig självständiga från Peking, och ett imaginärt
inbördeskrig har alltsedan den tiden pågått i Hunan och Szechuan.
Inte för att kriget någonsin varit så allvarligt, vare sig menat
eller utfört, men det har utgjort en utmärkt förevändning för
de stora generalerna på bägge sidor att hålla en avsevärd
truppstyrka på krigsfot. Nu hade bland andra Tsao Kun ett par
divisioner nere i Hunan, vilka nominellt skulle bekämpa
sydtrupperna. En dag i maj kommer det ett alarmerande telegram
till Peking av innehåll, att en av dessa divisioner med sin chef
i spetsen förklarat, att de voro trötta på detta s. k. krig och
hade begivit sig hem till sitt land, d. v. s. Paotingfu, Tsao Kuns
huvudstad i Chihli.
Chefen för denna division, Wu Pei-fu, förtjänar ett eget kapitel,
då han i denna stund är Kinas nationalhjälte. Han har gjort
sig känd som en omutligt hederlig och verkligt patriotisk man,
och hans soldater ha rykte om sig att vara de enda, som äro
något så när pålitliga. Han hade redan förut vid ett par tillfällen
framhållit det vansinniga i den inbördes striden, men utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
