Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Den svenska sulfitspritindustriens nuvarande läge. Av Erik Hägglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
renheten var det i själva verket klent beställt. I sanningens
intresse måste man säga, att sulfitbrännvinet, såsom det nu
erbjudes allmänheten, är både orent och illasmakande.
Detta är emellertid lätt förklarligt. Så länge lagstiftningen lade
hinder i vägen för framställning av finsprit, var det tämligen
likgiltigt, vilken anordning man begagnade för sulfitlutens
avspritning, bara den vid låg ångförbrukning gjorde detta
fullständigt och bringade spriten till handelsduglig styrka. Det är
förf:s uppfattning, att de destillationsapparater, som uppställts
i så gott som alla landets sulfitspritfabriker i nuvarande skick,
icke motsvara ändamålet, nämligen när det gäller att ur destillatet
framställa renad sprit. En analys av sulfitråspritens
medelfraktion ger vid handen, att däri finnas alltför mycket
föroreningar, såsom finkelolja, träoljor, borneol, aldehyder och
metylalkohol m. m. Metylalkoholhalten uppgår genomsnittligt
till 3,5 viktsprocent.
Reningen av denna råsprit sker nu genom förnyad destillation,
och därvid användes, såvitt förf. är riktigt underrättad, periodiskt
drivna s. k. Savalle’ska apparater. Även vid mycket försiktigt
driven destillation är det uppenbarligen ej möjligt att få goda
resultat på det sättet. Det bevisas av det faktum, att
metylalkoholhalten i den renade produkten utgör c:a 0,7 procent, och av de
utlåtanden, som avgivits av utländska fackmän.
Därmed torde det vara påvisat, att i tekniskt avseende frågan
angående framställning av prima sprit ur sulfitsprit ännu ej
lösts, och att man haft anledning att vänta tills lösningen kommit,
innan kraven på att få rättighet att tillverka dricksprit blivit
framställda.
Detta har visat sig ytterst betänkligt och i så hög grad
diskrediterat sulfitspriten som dricksprit, att det kan bli fråga om
den någonsin skall kunna återfå förtroendet.
Vad som folk mest fäster sig vid, är sulfitbrännvinets halt
av metylalkohol och de tråkiga följder detta skulle kunna
ha för hälsan. Frånsett det berättigade eller oberättigade i en
sådan farhåga, är det uppenbart, att vetskapen om denna
förorening är fullkomligt tillräcklig anledning för att hos
allmänheten ta bort lusten att dricka detta slags sprit, och det i all
synnerhet som »cellulosabrännvinet», såsom det nu erbjudes
allmänheten, för övrigt icke kan anses vara välsmakande utan
tvärtom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
