Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ett herdabrev. Av Gunnar Rudberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är grunden, utan vilken allt är fåfängt — detta fridsproblem hänger
oskiljaktigt samman med problemet om Gud. Men den är ej heller
ett dött kapital, utan måste dagligen vinnas »i den stilla samlingen
kring förlåtelsens klara, dömande och upprättande ord». För många
torde de sidor i brevet, som handla härom, bli av bestående och
avgörande värde.
Kyrkans enda stora uppgift blir nu att bringa denna frid till betryckta
hjärtan. Detta måste man oryggligt fasthålla vid läsningen för att
förstå alla de stundom tillspetsade, men aldrig isolerade yttrandena.
Det gäller den teologiska forskningen, där obegränsad frihet blir ej
blott ett intellektuellt, utan ett religiöst krav; friden kräver frihet.
Konkret och fängslande skildrar förf. striden mellan nytt och gammalt
hos sig själv; de Wellhausenska stormarna ha lärt honom att ej söka
vara »Guds advokat» och att ärligt hämta religiösa vinster ur det
nya, forskningen gav. Det gäller i sin mån dogmerna. Men gör
icke avståndet mellan fridsidealet och verkligheten, frimodigheten och
den verkliga räddhågan, denna fråga mer brinnande än det från ideell
synpunkt kan se ut? Särskilt fängslande är den tolkning av
Apostolicum, som förf. ger — utan något lagiskt bindande. Men kunna alla
tillägna sig den? Blir det ej alltför lätt ett intet eller allt?
Uppmaningen till fortsatta studier är, om tecknen ej bedraga, väl
behövlig.
Det är sedan länge känt, att folkkyrkan i Sverige ej har någon
mer djuptänkt försvarare än Einar Billing. Ståndpunkten följer ur
grundsynen på det religiösa livet. Folkkyrkan skall omspänna alla,
men inom vidare och trängre kretsar, och nog tycker man sig i detta
ideal bättre känna igen Nya Testamentets ande än i en än så slavisk
efterbildning av urkristna former. Det beror på, hur allt utföres; intet är så
banalt som en andelös folkkyrka. Men ingen kan som förf. se ljusa och
oändliga perspektiv i folkkyrkan; inför det idealet lockar varken en
byråkratisk statskyrka eller en allmän kulturell institution med svag religiös
färg eller förenings-, resp. frikyrkan med sin tendens till »idel rena»,
med sin betoning av helgelsen på nådens bekostnad (Troeltsch). Läs
sid. 66 f. som ett vackert och djupt uttryck för dessa tankar. I
fråga om staten måste både misstro och servilitet upphöra, liksom
allt, som innebär andligt tvång; gent emot andra religiösa samfund
betonas den praktiska samverkan, som livet självt ger. Skenbart
paradoxalt stryker förf. under det religiösa värdet i
territorialförsamlingen; det följer åter av utgångspunkten. Där får ock prästen sin
sociala betydelse; med största fog varnas för en kristlig-social
partibildning.
Det lär väl ej fattas röster, som påyrka stämpeln »opraktiskt» på
mycket i denna starka, djuptänkta hälsning till det gamla
Västeråsstiftet. Men det vore synd om kyrkan, synd om tiden — mer än
det är — om den ej tålde mer av idéer, än som direkt kan praktiskt
utnyttjas. Det vore synd, om affärsandan, så olik den — också
praktiska — kristna kärlekens anda, skulle bli härskande också inom
kyrkan. Av en chefs idéer går mycket bort genom »friktion», innan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
