Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1921 - England, Förenta staterna och Japan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 DAGENS FRÅGOR
ciellt söker man från engelskt håll anslå en synnerligen hjärtlig ton
mot den amerikanska bundsförvanten, och man tillbakavisar alla
misstrogna funderingar med ett enkelt konstaterande av att de båda
staterna ha alltför många gemensamma intressen för att kunna råka
i allvarlig fiendskap till varandra. Man kan emellertid bland den
engelska allmänheten, särskilt i kretsar som i bildningshänseende
tillhöra andra eller tredje graden, ofta få höra omdömen, som förråda
en stark retlighet, när talet kommer in på Amerika, och man kan
iakttaga många tecken till en vitt spridd folkpsykologisk motvilja mot
de yankees, som med illa dold självmedvetenhet anse sig ha ingripit
till de allierades förmån i en för dessa brydsam belägenhet och
därigenom göra anspråk på att vara deras faktiska räddare.
Denna så att säga instinktiva och populära engelska misstämning
motsvaras av en mera reflekterad amerikansk misstro mot England,
som delvis är en av bundsförvantskapet icke utplånad kvarleva från
tiden före kriget men för övrigt näres av alltjämt aktuella frågor.
Det gamla kända språkröret för denna misstro, Hearst-pressen,
utvecklar fortfarande en intensiv verksamhet för att hålla den
amerikanska allmänheten på sin vakt mot alla engelska försök till
närmanden. Chefen för hela denna propaganda, den amerikanska
pressens Northcliffe, William Randolph Hearst har helt nyligen i en artikel
sysselsatt sig med förhållandet mellan England och Förenta staterna
och kommer därvid till en rakt motsatt uppfattning mot den som
för icke länge sedan framfördes av förre engelske utrikesministern
lord Grey, nämligen att det icke funnes någon fast grund för
bristande samförstånd. Hearst har åtskilliga orsaker att draga fram, men
ett par av de viktigare uttrycker han på följande sätt: »Det är känslan
av Englands förkärlek för herraväldet över den övriga delen av världen
och Englands övermodiga benägenhet att begagna Förenta staterna
som ett nyttigt verktyg för befordrande av dess egna själviska mål
utan hänsyn till Förenta staternas intressen. Det är känslan av att
det icke finns något som heter uppriktig vänskap med England, icke
något som heter jämbördigt förbund, icke något som heter ömsesidigt
nyttigt samarbete.»
Det är givet, att en dylik propaganda, även om den icke inverkar
på majoriteten av det amerikanska folket eller dikterar
Washingtonregeringens beslut, måste ha en ogynnsam inverkan på förhållandet
till England. Den utgör ett inreamerikanskt oroselement, då den
utgör en stark eggelse för Förenta staternas talrika befolkning av
engelskfientliga nationaliteter. Till dessa får man nu i främsta rummet
räkna irländarna. Den irländska krisen spelar i Amerika en politisk
roll, som man på avstånd har svårt att riktigt fatta. Det irländska
folkelementet har i högre grad än flertalet andra invandrade
nationaliteter bevarat sin sammanhållning. De amerikanska irländarna ha
sitt andliga hem kvar på Irland. För detta hem arbeta de helt och
hållet även i det avlägsna nya hemmet och ha igångsatt en agitation
för Irlands frigörelse, vars psykologiska verkan icke kan förbises.
Irländarna ha både i stats- och kommunstyrelsen förvärvat poster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
