Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1921 - England, Förenta staterna och Japan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 DAGENS FRÅGOR
svar i båda oceanerna. Med den självmedvetenhet, som utmärker
amerikanarna, torde de nämligen fmna det mindre tilltalande att vid
en eventuell konflikt med Japan i förhållandet till England uteslutande
vara hänvisade till dess goda vilja.
För misstron mellan England och Amerika spelar under sådana
förhållanden även den engelsk-japanska alliansen sin roll. Frågan om
förbundets fortsatta tillvaro är just nu uppe på dagordningen.
Fortsättningen är möjliggjord därigenom att ingen uppsägning ägde rum
på stadgad tid, tolv månader före dess utlopp den 13 juli 1921, i
vilket fall alliansen anses automatiskt förnyad, till dess den med tolv
månaders frist av någondera parten uppsäges. Men därmed är icke
sagt att den kommer att bevaras i orubbat skick. Å båda sidor
överväges, om traktaten icke bör ändras med hänsyn till det nya
läge, som inträtt genom tillkomsten av Nationernas förbund. Den
har under sin icke fullt tjuguåriga tillvaro redan hunnit ändras två
gånger. När den 1902 ingicks på fem år, var dess mål att bevara
status quo i yttersta östern, bevara Kinas och Koreas oberoende och
territoriella integritet och trygga »den öppna dörren» i dessa länder.
Den åsyftade att vid endera partens krig med en annan makt, hindra
en tredje att gripa in och gav därigenom Japan ett välkommet stöd
under dess kort därefter igångsatta uppgörelse med Ryssland. Redan
vid rysk-japariska krigets slut 1905 blev fördraget förnyat och försett
med nya bestämmelser. Dess verkningskrets utsträcktes från yttersta
östern till östra Asien och Indien. Koreas oberoende ströks såsom
en följd av kriget, och Japans överhöghet över detta land erkändes,
om också principen om den öppna dörren både där och i Kina
upprätthölls. Bestämmelsen om understöd i händelse av krig
skärptes till att gälla, även om endast en enda makt ginge till anfall för
att bestrida bundsförvanternas intressen i ifrågavarande trakter. Nästa
förändring ägde rum 1911. Då hade både England och Japan
kommit till samförstånd med Ryssland. För England var nu
motsättningen till Tyskland den dominerande, och vad Japan beträffar,
började emigrationsfrågan och handelsintressena i Kina skapa svårigheter
i förbindelserna med Förenta staterna. Att det för Storbritannien
skulle vara av stort värde att under en väpnad konflikt med
Tyskland ha Japans stöd ligger i öppen dag. och alliansens förnyande
hade bl. a. till syfte att ge England trygghet i östern, om det självt
bleve engagerat i västern. Av en sådan situation skulle Japan för
sin del kunna draga stor nytta. Betänkligare för England var däremot
den Amerikafientliga tendensen i Japans politik. För att i någon
mån skydda sig mot alltför vittgående konsekvenser av sin
förbundspolitik genomdrev England vid överenskommelsen 1911 en helt ny
bestämmelse, nämligen att om endera parten råkade i krig med en
tredje makt, som hade ingått skiljedomstraktat med den andra parten,
denna icke skulle vara förpliktad att deltaga i kriget. Denna
bestämmelse åsyftade direkt att befria England från att invecklas i ett
eventuellt japansk-amerikanskt krig.
När frågan om alliansens förnyande för tredje gången nu dryftas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
