Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johannes Rudbeckius. Av S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES RUDBECKIUS 157
predikant utövade på Gustav II Adolf, haft en väsentlig andel i
utvecklingen till den religiösa och sedliga storheten hos
Breiten-felds och Liitzens hjälte.
Ehuru Rudbeckius blivit prästvigd redan under sin
professorstid, var det dock hovpredikanttjänsten, som förde honom över
till hans stora livsgärning i kyrkans omedelbara tjänst genom
uppdrag, som han därunder erhöll, utan tvivel en följd av den
kännedom den personliga beröringen givit Gustav Adolf om
hans begåvning. 1615 insatte nämligen konungen honom i en
kommitté, som skulle ombestyra en ny reviderad upplaga av
Gustav I:s bibel, och frukten häraf blev Gustav II Adolfs bibel
av 1618 — till allra största delen Rudbeckii verk. År 1618
uppdrog konungen åt honom att rannsaka om missförhållanden, som
uppstått i Västerås stift under den åldrige — att han skulle
ha blivit 103 år gammal, är dock ett misstag — och för
bristande fasthet under den liturgiska striden och sedan under
inbördeskriget kände Bellini episkopat. Och detta uppdrag utförde
han så, att Bellinus ville till honom avstå biskopsämbetet och
att prästerskapet vid Bellini kort därefter inträffade död kallade
honom därtill. Kallelsen vann konungens stadfästelse, och den
28 januari 1619 invigdes han till ämbetet.
Rudbeckii verksamhet på denna nya plats bör ses mot
bakgrunden av tidens kyrkopolitiska problem. Såsom osynlig, är
den sanna kyrkan enligt protestantisk uppfattning icke själv en
yttre samhällsbildning, men hon framkallar med nödvändighet
sådana, och på grund av sitt sammanhang med henne ha dessa
också fått bära kyrkonamnet. Även protestantismen hade
därför behov av yttre kyrkoorganisation. Då uppstod emellertid
frågan, hur organisationen borde vara beskaffad. Om i
enlighet med den ena av de konsekvenser, som dragits ur Luthers
trosprincip, endast det har värde, som härflyter ur en fullt
utvecklad tro, blev svaret, att de yttre kyrkliga samfunden böra
i sig inrymma endast sant troende, ty deras uppgift är ju att
tillhandahålla sedliga och religiösa värden, och endast redan
troende äro enligt denna konsekvens mottagliga för sådana.
Dessa kyrkosamfund bli ändock ej identiska med den osynliga
kyrkan, då denna är allmännelig, men de, till följd av den
splittring reformationen medfört, i olikhet med medeltidskyrkan måste
nöja sig med att vara partikulära. De s. k. rena församlingarna
skola dock organiseras av människor, och då sådana ej förmå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
