Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 11. 4. 1921 - Dostojevskij och vår samtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 199
den ryska karaktären får i Dostojevskijs gestalter sin förklaring —
eller, för att uttrycka saken på ett sätt som kommer verkligheten
närmare, man förstår av hans arbeten, att ryssarna äro sådana som
de äro och att de under inga omständigheter kunna vara annorlunda.
Man har med en kanske litet överdriven romantik i den medeltida
forskningen kallat Dante för de stumma seklernas och de tigande
människornas röst; med större rätt skulle man för Rysslands
vidkommande kunna säga detsamma om Dostojevskij. Ty förvisso har
ingen så som han lyckats att återgiva vad som djupast rör sig i det
ryska folkets inre så att det förståtts över hela världen. Han har
blivit en tolk för oändligt mycket, som utan honom kanske aldrig
någonsin blivit sagt, och hans psykologi får därför också
världshistoriska dimensioner.
Helt naturligt har med insikten om den oerhörda betydelsen av
Dostojevskijs författarskap även intresset för hans person och
levnadsförhållanden i utomordentlig grad ökats. Emellertid är materialet
här långt ifrån så rikt som önskligt vore. En viktig del av hans
korrespondens, breven till greve Alexej Tolstoj, är tyvärr för alltid
försvunnen, då den nämligen redan för länge sedan gick förlorad vid
en eldsvåda. De samlingar till hans biografi, som ägas av hans
ännu levande änka Anna Grigorjevna Snitkina, finnas i Moskva, där
man planerat ett Dostojevskij-museum, avsett att bevara alla honom
berörande brev och papper; men om och när dessa skola göras
tillgängliga för offentligheten är efter allt att döma ännu särdeles
ovisst. Säkra underrättelser härom föreligga i varje fall icke. Skulle
de få förbliva outgivna, betyder detta en oersättlig förlust för
forskningen, då enligt uppgift däribland förefunnits ej mindre än omkring
500 brev av Dostojevskijs egen hand. Till jämförelse må nämnas,
att alla hittills publicerade Dostojevskijbrev icke på långt när uppgå ens
till hälften av detta antal. Dessutom äro dessa kända brev till ej
ringa del endast av rent praktiskt innehåll och behandla
huvudsakligen ekonomiska frågor och andra därmed sammanhängande
angelägenheter. Det urval, som för någon tid sedan i svensk
översättning publicerats av Alfred Jensen, vittnar också tillfullo om att
Dostojevskij åtminstone under yngre år framförallt grep till pennan,
då han trycktes av penningebekymmer. Mellan klagomålen möter
man emellertid uttalanden i litterära, religiösa och filosofiska frågor,
vilka äga ett stort värde och ställa författarens senare utveckling i
intressant belysning. Redan under sin vistelse på ingenjörsakademien
i Petersburg visar han sig fången i den exaltation, som sedermera
genomgår hela hans författarskap. Han betecknar Homeros som en
mystisk parallell till Kristus och ägnar Schillers idealgestalter en
fantastisk dyrkan. Efter domen och förvisningen till Sibirien taga
breven en delvis annan, mera opersonlig form. De ohyggliga lidanden,
han genomgått, berör han endast periferiskt, nästan med skygghet,
och om sin brutna fysiska hälsa talar han nästan ofattbart
lidelsefritt. Det är som om hela omgivningen så tvingat honom in i sig
själv att han nästan fullständigt förlorat förmågan att reagera utåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
