Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - 400-årsminnet av Luther i Worms. Av Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 NATHAN SÖDERBLOM
ler orätt kyrka. Utan Luther känner sig ett med alla trogna,
vad samfund de än må tillhöra. För att undvika varje
möjlighet till missförstånd använder han inte ens uttrycket »kyrka»,
utan talar om »hela kristenheten på jorden». Så fritt och sant
och innerligt uppfattar han Kristi kyrka och församling.
Lika viktigt är det, att Luthers förnekelse av den romerska
kyrkans yttre auktoritet icke vållades av begär efter
självständighet; ingen strävan efter emancipation ledde honom, utan det
enda han strävade efter var frid i sitt oroliga hjärta. Denna
lidelsefulla hjältesjäl kunde icke tillfredsställas och tröstas av
kyrkans vanliga pedagogiska kvietiv. Tungsinnet ruvade, och
när det kom till utbrott, drev det honom obarmhärtigt ut ur
alla förskansningar som kyrkan anvisat honom. Icke ens den
finaste belåtenhet med egna prestationer lämnades oantastad.
Medan de andra mindre avgjorda och våldsamma själarna ändå
stannade kvar under det romerska systemets hägn, drevs
Luther ut i öknen för att möta djävulen och Gud. Där vann
han visshet. Läran om att visshet om frälsningen för den kristne
ingalunda är en ständig besittning, men en rätt och ett ideal,
betecknar tydligare än något annat den personliga religionens
genombrott i profeternas och evangeliets linje.
Den allmänna uppfattningen inom evangelisk såväl som
romersk kristendom och även inom fritänkeriet ser i Luther ett
slags frihetskämpe, som i förnuftets namn gjort revolt emot
Roms auktoritet. Dock icke fullständigt. Han stannade på
halva vägen, menar man, mellan kyrkan och fritänkeriet. Båda
dessa klandra hans halvhet. Andra prisa den såsom en
förnuftig medelväg.
Denna uppfattning av Luther är så förvänd som möjligt. Och det
gläder mig mer än jag kan säga, att kampen mot densamma nu
fått helt andra utsikter, sedan den katolske forskare, som
måhända är det nuvarande Frankrikes förnämste historiker,
7m-bart de la Tour, uppvisat motsatsen. Han ställer Luther i
mystikens linje, dit han hör. Luther har fullföljt Paulus och
Augustinus och de stora mystikerna i att hävda det radikala
beroendet av Guds nåd och den lika radikala känslan av
människans oförmåga. Enligt denne store katolske forskare ligger
Luthers fel eller kätteri däri att han gått för långt på
mystikens väg. Han har icke liksom kyrkan hållit måttan och
tillerkänt förnuftet och viljan en viss förmåga i religionen, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
