Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - »Affärsgatan Europa»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 DAGENS FRÅGOR
orsak. Den våldsamma importminskningen i år har icke heller veterligen
berett dem någon lättnad.
Att valutaförsämring skall vara hjälpen, tro emellertid också de
många industrimän, som arbeta för export och äro motståndare till
de höjda tullarna, medan alltomfattande andar bland dem yrka på
att man skall det ena göra och det andra icke låta: höja tullarna,
höja de utländska valutornas kurs, sänka räntefoten, järnvägstaxorna,
arbetslönerna o. s. v. — under starkt betonande av att det ej är hjälpt
med en eller några få av dessa panacéer. I fråga om tullhöjningar
har regeringen redan tillmötesgått kraven, fastän riksdagen ej visat
böjelse att följa exemplet, och riksbanken har, när detta skrives, redan
hunnit med två diskontosänkningar på föga mer än en vecka, vilket
måste anses vara raskt marscherat. Vad man synes ha svårt att
kunna eller vilja förstå är, att diskontosänkningen icke får någon
som helst nödvändig inverkan på de utländska valutornas relativa
ställning; närmast påverkar diskontosänkningen vår egen prisnivå i
stegrande riktning, och om växelkurserna förskjuta sig uppåt parallelt
härmed, förblir vad man kallar vår konkurrensförmåga mot utlandet
eller motsatsen därtill helt enkelt oförändrad. Någon har därför
kommit på idén, att riksbanken direkt skulle driva upp de utländska
växelkurserna genom köp av guld och utländska valutor, vilket
onekligen skulle verka i den avsedda riktningen, så länge den
ifrågavarande trafiken fortsattes, men blott för att låta kurserna falla
handlöst igen, när köpen upphörde. Det är betecknande, att detta
slags växelrytteri kunnat förordas av samma intressegrupper, som
under kriget motsatte sig de bäst genomtänkta åtgärder till skydd
för vårt penningväsende såsom otillåtliga experiment.
Det enda man bland producenterna icke talar om eller åtminstone
berör så lindrigt som möjligt är den verkliga orsaken till de enorma
svårigheterna, nämligen själva prisfallet. Detta är så starkt, att man
långt ifrån att betvivla eller bagatellisera industriens svårigheter närmast
måste förvåna sig över att produktion över huvud kan hållas i gång.
Men det avhjälpes ej med vare sig sådana tullar som ligga inom de
rimliga möjligheternas område eller med höjning av växelkurser på
utlandet utan endast genom att man direkt gör slut därpå. Detta
är emellertid ett yrkande som ej många våga komma fram med, då
de alltid under kriget förespeglade den lidande mänskligheten
återgång till 1914 års prisnivå efter fredsslutet, om blott prisstegringen
för tillfället fick ha sin gång. Som följd därav får emellertid hela
aktionen från industrimännens sida en prägel av ouppriktighet eller
i bästa fall brist på elementär insikt, som stöter något så när
tänkande människor för huvudet.
Frågan om något kan göras mot prisfallet beror närmast på vad
som vållat det. Man kommer därvid till det anmärkningsvärda
resultatet, att orsaken icke i väsentlig mån är minskning i
penningmängden. Intill senaste kvartalsskifte var nedgången i den utelöpande
sedelmängden blott omkr. 8l/2 % från höjdpunkten 1920, om man tog
hänsyn till säsongvariationerna; men samtidigt hade partiprisnivån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
