Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Degenerationsfaran. Av Herman Lundborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanhang anföra följande yttrande av prof. Hultkrantz i Upsala:
»Vi kunna aldrig komma ifrån livets eviga grundlagar, och då
gäller det framför allt att tillse, att icke våra egna skrivna lagar
komma i strid med dem, utan i stället bli den bästa möjliga
tillämpning av dem. — Det är ju av människomaterialets
beskaffenhet, som en nations framtida utvecklingsmöjligheter bero.
Vi måste ständigt ha de rashygieniska synpunkterna för ögonen,
om vi vilja, att våra strävanden skola bli icke blott till nytta
för stunden utan även till välsignelse och icke förbannelse för
kommande släkten. Individerna försvinna, men rasen lever; att
kränka dess intresse bör anses som helgerån.» Må vi alltså sträva
efter en djupare inblick i naturens lagar och sedan tillämpa den
vunna erfarenheten om människovärlden till gagn icke blott för
oss själva utan också — och icke minst — för våra
efterkommande.
* * *
Mendelismen lär oss, att arvsmassan hos de levande
varelserna är sammansatt av en stor mängd arvsenheter, »gener»
(troligen tusentals eller mer hos människan). Föräldrar,
tillhörande samma släkt, resp. ras, ha i sin arvsmassa många
identiska gener. Detta hindrar ej, att varje individ dessutom har
inom sig en del gener olika andra individers. Summan av dem
alla åstadkommer det utmärkande för individen i fråga.
Genkombinationen hos man och hustru är sålunda alltid mer eller
mindre olikartad. För varje barn, som avlas, kombineras generna
på ett olika sätt (om man undantager enäggiga tvillingar[1], som
äro genotypiskt lika utrustade). På detta sätt och i viss mån
influerade av miljön uppstå olika konstitutioner (individualiteter,
personligheter). Generna äro att betrakta som själva
byggnadsmaterialet. Stommen, strukturen, är given i och med avlandet.
En individ tillhörande en viss, bestämd ras får i arv en mängd
yttre och inre karaktärer, som utmärka rasen i fråga och skilja
den från andra raser. Varje människa vet sålunda, att t. ex,
svenska föräldrar av nordisk ras ej få barn, som se ut som
negrer eller japaner och tvärtom. Selektionen (urvalet) i förening
med miljön har under loppet av årtusenden åstadkommit detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
