Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Degenerationsfaran. Av Herman Lundborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i konkurrenskampen; de må gå under och lämna plats för
andra folk, som äro i högre grad medvetna om sina plikter och
om vad naturen av dem fordrar.
Vårt svenska folk har intill senare tider levat i armod, men
det har ej saknats barn i hemmen. Större delen av dessa har
måst kämpa sig fram, och likväl ha vi ända in i nutiden
förmått hävda vår jämbördighet med, ja t. o. m. överlägsenhet
över andra europeiska folk, såväl fysiskt som intellektuellt.
Skall detta fortfara? Knappast, åtminstone ej om vi vandra så
farliga vägar som vi nu slagit in på. Vällevnaden och den
sjunkande nativiteten inom de burgnare folklagren båda intet
gott. Härtill kommer en sig utbredande industrialism, som
hjälper till att alldeles fräta sönder oss.
Ett folk, som ej förökar sig, urartar. Det gives mig veterligen
intet historiskt exempel på, att ett folk, som visar ett lägre antal
födda än döda årligen, förmått repa sig. Det går sin
undergång till mötes.
Skulle våra mödrar, far- och mormödrar ha tillämpat
1-2-barnssystemet i den utsträckning, som sker i det nutida
Frankrike eller i en hel del svenska hem, så skulle största delen av
vårt lands kulturbärare aldrig ha sett dagens ljus. De skulle
ha förkvävts redan i moderlivet. Det finner man bäst, om man
genomgår något större genealogiskt verk. Det är ej underligt,
att en sådan doktrin, som rent av gör en dygd av
bekvämlighet och egoism, omfattas av många i vår tid med entusiasm.
För att icke bli missförstådd vill jag framhålla, att jag
naturligtvis ingalunda anser en urskillningslös »kaninproduktion»
inom människovärlden såsom något önskvärt. Men jag vågar
bestämt hävda, att sunda, dugliga föräldrar i någorlunda goda
omständigheter begå ett brott mot naturen och mot sin egen
ras, om de nöja sig med ett eller annat barn, då de svagast
utrustade folklagren fortfarande föröka sig mycket, vilket i sin
tur ingalunda är något eftersträvansvärt.
Statsmyndigheterna ha förvisso sitt dryga ansvar i nu
påtalade förhållanden. De stödja ej tillräckligt de högvärdiga
folkelementen i deras önskan att bilda hem och hålla familjerna
uppe. Vår individualistiska tid tar långt större hänsyn till de
enskildas »rätt» och frågar litet efter, hur det går för familjerna
och rasen i dess helhet. Det föres numera, kan man nästan
säga, ett utrotningskrig mot familjer och barn, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
