Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Press, pengar och politik. Av E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en var åt sitt håll. Och i all synnerhet i de större städerna
föras arbetarna av spårvagnar och järnvägar långt bort från
varandra. I samma mån villa- och egnahemssamhällena utveckla
sig, antar arbetarnas levnad en allt starkare karaktär utav
avskildhet. Tidningarna ha då att fylla tomrummet. De skola
ersätta de muntliga meningsutbytena.
I viss grad ha vi att göra med samma företeelseserie här i
Sverige. Även i vårt land talas det mindre på arbetsplatserna
än förr. Det är ju sant, att så tätt som vi bo, och så
genomskinliga som våra förhållanden på samma gång äro, komma vi
här samman och känna igen varandra på ett helt annat sätt
ån fallet är i de stora engelska städerna och deras
omgivningar. Och det talas mycket. Men hur sparsamt angripas inte
stora allmänna frågor!
Vår arbetarungdom samlar sig ju oupphörligen i stora skockar,
vilka allt emellanåt, mer än vad fägnesamt är, vittna om
sällskaps- och nyfikenhetsinstinkternas härskarmakt. Men hur ofta
förekomma bland dessa några överläggningar om allmänna
spörsmål? Själv har den som skriver detta otaliga gånger vid
svenska järnvägsstationer, i städer och vid bruk, gått fram och
tillbaka bland hopar på tjog- och hundratal av sådana ungdomar.
Ytterst sällan har jag kunnat uppfånga satser, som tytt på
allvarligare meningsdryftningar. Flertalet har varit tyst. Det hör
ju till kynnet hos oss, svenskar, att stå eller sitta och titta på
mängden — men tiga. En och annan säger en lustighet, kastar
ut ett glåpord; och verkan blir ett högljutt skratt, ett tarvligt
flinande, ett något värdigare småleende eller också en slö
tystnad. På föreningsmöten försiggå ju överläggningar av olika
slag. Men för det första äro sådana möten numera ofta fåtaligt
besökta. Det är en stamtrupp av äldre, som infinner sig;
ungdomen håller sig gärna undan. Och för det andra föres
diskussionen endast sällan med ett intresse, som söker efter och
lyssnar till en grundligare utredning. Däremot läsas tidningar
med en stegrad iver. Hade inte prenumerationsprisen sprungit
upp ungefär samtidigt med åtta-timmarsdagens införande, så
skulle den svenska pressen ha erfarit en väsentligt ökad spridning.
Men sedan kommer ett annat spörsmål: vad läses?
Emellanåt har jag i tågkupéerna, särskilt i tredje klassens, sökt taga
reda på vilka avdelningar av stockholmstidningarna vederbörande
varit upptagna med. En gång ha tre av fem, en annan gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
