Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Press, pengar och politik. Av E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dunstkrets, som svepte sig kring millionerna av tidningsblad. Det
är dylika erfarenheter, som i viss mån rättfärdiga Hobsons
förtvivlade beteckning av journalistiken såsom numera en
»farligare fiende till förnuft och mänsklighet än någonsin tillförene».
Pressens makt har sannolikt i utomordentlig grad vuxit under
de senare årtiondena. Men fråga är, om detta inte beror mera
på yttre förhållanden än på stegringen av publicitetens inre
förutsättningar. De senare torde till och med ha avtagit. En
inträdande svaghet ligger däri, att tidningarna ingalunda verka
med samma kraft av personlig enhetlighet som förr. Ytterst
sällan får man numera i sin hand en tidning, behärskad av en
stark individualitet, som i stil, innehållsval, typografisk
anordning präglar hela textmassan, spalt efter spalt. Det var alls icke
ovanligt förr.
Bagehot berättar, att grundläggaren av Times på sin tid blev
tillspord, huru det vore möjligt, att alla artiklar i hans stora
blad kunde förefalla vara alster av en enda penna. »Åh»,
svarade denne, »det finns alltid en, som har den bästa formen, och
alla de övriga söka efterlikna honom.» Vi hade ännu för ett par
år sedan i en svensk huvudstadstidning exempel på, att en
medarbetare till den grad tillägnat sig den ledareskrivande
redaktörens strålande och stickande stil, att de näppeligen själva
kunde vid varje tillfälle känna sina produkter åtskils. Ännu
fullständigare än i det åsyftade Stockholmsorganet framträdde
ju enhetligheten hos Aftonbladet under August Sohlman och i
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning under S. A. Hedlund,
liksom även i Social-Demokraten på den tid, då Hjalmar
Branting mera odelat kunde ägna sina krafter åt dess skötsel. Från
grannlanden ha vi sådana fall som Verdens Gang under Olav
Thommessens och Morgenbladet under Christian Frieles
redaktörskap samt danska Politiken under Viggo Hørups ledning.
För närvarande är det väl, åtminstone av våra
huvudstadstidningar, endast Nya Dagligt Allehanda, som genomgående bär i
viss mån redaktörens individuella stämpel.
Tidningarna äro i våra dagar ofta för stora, för mångskiftande
till sitt innehåll, för att de skulle kunna behärskas av en enda
personlighet. Texten ter sig till icke ringa del som
halvfabrikat. Detta har i regel levererats av telegrambyråerna och
utgör ej sällan en livlös, färglös och vi hade nästan sagt formlös
massa, som redaktionerna sakna tid och krafter att förädla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
