Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Press, pengar och politik. Av E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överblickar präglade, men samtidigt skugghöljda kapitlet om
pressen i demokratierna, vilket återfinnes i första delen av det Bryceska
verket.
Lord Bryce förefaller dock böjd för att bedöma den
amerikanska pressen mildare än den franska. Intressant är hans
påstående, att intet särskilt organ har i Förenta staterna fått en
sådan makt, som fallet varit i England, Frankrike, Italien,
Australien och Argentina. Vi ha just i dessa dagar erinrats om
en tidning, som med sin enhetliga prägel, sin intellektuella kraft
och sitt politiska välde bildar en så gott som enastående
företeelse inom världspubliciteten. Det är den stora liberala
Manchester Guardian, som i maj fyllde hundra år och vilken sedan
1872 redigerats samt sedan 1905 ägts av mr. O. P. Scott. Det
är ju klart, att ingen amerikansk tidning kan i våra dagar mäta
sig med dennas kvalitativa egenskaper och yttre inflytande. Men
det nämnda Manchesterbladet når näppeligen ändå upp till den
ställning New York Tribune intog på Horace Greelys tid.
Dock samlar sig yankeepressen i väsentlig utsträckning på en
gemensam front. Dess samfällda styrka blir därför så mycket
större. De betydande tidningarna stå som regel i tjänst hos
ettdera av de två ledande partierna. De kunna vilt bekämpa
varandra under dessas fanor. Men vissa intressen ligga utanför
det politiska stridsfältets gränser. Med hänsyn till dem kunna
de enas och samverka. Det ges angelägenheter, som äro till
den grad gemensamma för dem, att de utan tanke på alla
misshälligheter ställa sig vid varandras sida. En bemärkt publicist
yttrade till lord Bryce år 1908: »Våra båda partier
(republikaner och demokrater) likna två flaskor, som bägge äro tomma,
men försedda med olika etiketter.» Säg det till en amerikansk
socialist eller radikal. Och han skall svara: Ja, visst äro de
tomma. De äro dock inte luftfria. Och luften, som fyller dem,
är kapitalismens anda.
Här ha vi emellertid ej att göra med den omständigheten, att
de två partiernas publicistiska språkrör äro genomgående
kapitalistiska, om vi nu ta detta uttryck som innebärande en
motsatsställning till hel- eller halvsocialism. De äro försvarare av
den privata äganderätten och den privata företagsamheten. Och
den ståndpunkten är naturlig. Partierna själva äro ekonomiskt
liberala — utom i tullfrågan, i vilken republikanerna äro mera
strängt, demokraterna mera lindrigt skyddsvänliga. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
